Annons
Annons



#delapådet

 

delapadet

Länsstyrelsernas kampanj #delapådet, delapadet.se

”Var har du bebisen då?”

Jag trodde jag hade missuppfattat frågan, inte riktigt förstått vad personen faktiskt frågade. Så lite trevande, svarade jag ”jaaa, den äldste är på förskolan några timmar och bebisen är med sin pappa…?”

”Jahaja, funkar det bra då?”

Då fattade jag att personen som stod framför mig faktiskt, på allvar, hade undrat var bebisen var. Jag vet inte riktigt var jag ska börja bryta ner frågeställningen. Trodde personen på riktigt att jag hade lämnat bebisen ensam?

Följdfrågan är också intressant. Inte för att den inte är menad att vara trevlig. Det hade den säkert varit, om den hade varit riktad till den hemmavarande föräldern just som förälder, av intresse och omsorg, och inte till den arbetande föräldern i misstro mot att lämna ett spädbarn till den som inte burit och fött fram barnet.

Var har du barnet? Där har jag barnet!

Titta! En pappa som kan gå till bvc, vad duktig han är!

Söndag klockan 11, högmässa. ”Är pappa barnvakt idag då?” ”Nej, pappa är inte barnvakt, pappa är föräldraledig.” Hans jobb var  då att vara heltidspappa, mitt jobb var och är att vara heltidspräst. När jag kom hem, var vi heltidsföräldrar båda två. Fortfarande är Mediapappan ofta heltidspappa på helgerna och jag heltidsmamma på måndagar. Tisdag-fredag delar vi på det. Svårare än så är det inte.

Jag har börjat jobba när barnen varit runt 8-9 månader. Båda barnen har slutat amma av sig själva vid 4-5 månader. Båda barnen är supertighta med sin pappa. När storebror var riktigt späd jobbade Mediapappan dessutom bara 25% och var hemma resten. Nej, vi bodde inte i palats, vi hade en skruttig bil och vi åt sällan oxfilé (vi åt inte kött alls faktiskt). Men vet ni vad, vi klarade oss jättebra!

Var har du barnet? Där har jag barnet!

Var har du barnet? Där har jag barnet!

Var har du barnet? Där har jag barnet!

Var har du barnet? Där har jag barnet!

Var har du barnen? Där har jag barnen!

Var har du barnen? Där har jag barnen!

Det handlar om det lilla barnets rätt till båda sina föräldrar, där det finns två föräldrar (och där båda föräldrarna är vettiga i någon mån). Det handlar om att få lov att älska sitt arbete och inte skuldbeläggas för att man längtar tillbaka dit, även om man är den som varit gravid. Det handlar om att värdera föräldrar lika. Vill ni inte dela rakt av? Passar det inte er familjesituation? Det lägger jag mig inte i, alla familjer är olika. Sluta värdera, är det jag säger. Mammor som jobbar, pappor som byter blöjor – hylla varandras kompetenser och föräldraförmågor istället för att sänka dem. Ta chansen, är det jag säger.

#delapådet

(64)
(0)

Annons

Var är min bilnyckel?

I juni 2015 köptes en ny bil till den Öhmanska hushållet. Ett glänsande röd Peugot. Ganska liten, men vi behöver faktiskt ingen stor bil. ”Det finns bara en nyckel till bilen, men det går lätt att skapa en kopia” sa försäljaren. Tack och bock och detlåterjujättebra sa jag. Någon extranyckel gjordes naturligtvis aldrig. Och nu är den borta.

Tror ni det upptäcktes vid ett bra tillfälle? Nej, naturligtvis inte. 8.05 gjorde jag min vanliga koll av telefon, plånbok, nycklar. Allt på plats…nejväntalitenu. Det händer ibland att jag får ta en extrarunda runt kaffebryggaren eller en fönsterkarm i jakt på någon livsviktig pinal. Idag gapade alla de ställena tomma. Då utbröt paniken.

Storebror steppade upp, blev stor och duktig, hjälpte till och gav förslag. Lillasyster hävdade att hon visste var nyckeln var. ”I gardinen. Där uppe.” Problemet är att vi inte hunnit sätta upp några gardiner där uppe. Efter en timme gav vi upp, då var hela huset genomsökt tre gånger. Vägen mellan bilen och dörren blev offer för skallgång fram och tillbaka. Då var klockan alltså 09.05. Förskolan meddelades, appbiljett till tåg och buss köptes, sulkyvagnen baxades ut från garaget och färden från Malmö till den lilla byn där förskola och pastorsexpedition ligger, påbörjades.

Stilstudie Åka tåg 1. "Jag ser ljuset, Lillasyster, jag ser ljuset"

Stilstudie Åka tåg 1.
”Jag ser ljuset, Lillasyster, jag ser ljuset”

tag-2

Stilstudie Åka tåg 2

tag-3

Stilstudie Åka tåg 3 ”Mamma, jag älskar mackabulle. Och vanlig bulle. Och mackabulle. Är du av med nyckeln, mamma? Jag har sett den! Jag älskar bulle! Älskar du bulle? Jag vill inte ha mössa. Var är mina vantar? Var är dina vantar? Vill du smaka en smula? Oj, jag tappade bullen. Jag älskar bullen! Är du av med nyckeln, mamma? Jag älskar bulle!” (i Skåne är fralla och bulle samma sak, vi gör ingen åtskillnad. Bulle är bulle!)

Barnen var överlyckliga. De fick frallor från lyxbageriet (tre dagar innan barnbidraget) och jublade hela vägen. Jag ringde jobbet. Alla skrattade. 70 minuter senare rullade sulkyn in på förskolans gård. Iskalla (jag), fortfarande jublande (barnen), panikstirriga i blicken (jag), glatt hälsande på kyrktanter som gick stavgång genom byn (barnen), ansträngt glatt hälsande på kyrktanter som gick stavgång genom byn (jag).

När kyrktanterna gick förbi min karavan, med stavar i händerna och rosiga kinder

När kyrktanterna gick förbi med stavar i händerna och rosiga kinder. ”Heeej, heeej, heja på! Vad duktiga ni är!”

morgon-sur

När kyrktanterna gått förbi. ”Fanfanfanfanfanfan”

 

Känner jag ingen såndär ”din nyckel ligger i en jackficka som ingen använt på ett tag, om du är född when the moon is in the Seventh House and Jupiter aligns with Mars”-tant? Saida dog för något år sedan, va? Now is the time to visa dig från ”andra sidan”, Saida!

Ok, nu samarbetar vi här allihop:

Jag åkte till affären 18.45. Köpte schampo, snus och godis. Kom tillbaka hem 19.05. Fram tills dess har jag ju haft nyckeln. Här försvinner bilnyckeln ur medvetandet. Jag gick in, satte godispåsen på hatthyllan innan någon såg den, sa hej, satte mig på sängen och kollade lite på Mediapappans nya kurslitteratur. Var gjorde jag av schampot? Jag vet mest att jag tvättade håret med det imorse, men vet att jag igårkväll inte gick upp för trappan förrän vid nattning. 19.15 satte jag mig i soffan. 19.45 påbörjades nattning. Var är min bilnyckel?!

Dagens bästa är när jag gick in på försäkringsbolagets ”mina sidor” och insåg att jag har betalat 85 spänn i månaden för nyckelförlust. Det är inte längre sura och onödiga 85 spänn.

Vi fortsätter leta ikväll. Än lever hoppet!

 

(23)
(0)

Annons

Morgonrutiner…eller bristen på morgonrutiner?!

Kaosfrulle. Vi äter inte frukost hemma på vardagar...Det hade aldrig funkat.

Kaosfrulle. Vi äter inte frukost hemma på vardagar…Det hade aldrig funkat.

Jag lever i någon slags föreställning att i alla andra familjer, så fungerar morgonrutinerna tipp topp. Om något utanför rutinerna händer, så kanske det svajar lite. Typ ”vems jobb/skola är viktigast just den dagen och därför helt omöjliggör plötslig VAB”- diskussionen. Annars tänker jag att alla vaknar helt fräscha, utsövda i egna sängar, kvittar godmorgon, gör kaffe i någon dyr kapselmaskin, klär på sig kläder som plockades fram dagen innan. De kläderna är aldrig inköpa på HMs rea 2005 och döljs aldrig av något nyare reafynd som ännu inte noppat sig. Alla blir klara lagom tills bilen rullar. Någon har haft tid att skrapa bilen innan avfärd, alla har sina vantar, ingen har udda strumpor. Bara jag svär över att alla andra har det såhär.

Kan själv. När går det över? Innan de fyller 25?

Kan själv. När går det över? Innan de fyller 25?

Det fattar jag ju att ni inte har. Ni stiger också upp med igelkottsfrisyr och vill gråta över att trots vintersolståndet och tulpanens dag, så är det kolsvart ute och det kommer det vara i x antal dagar till. Sedan gör ni kaffe i er 80-talsbryggare (jag vägrar byta, den kommer från mitt mormors hem och brygger fortfarande riktigt bra, starkt, kaffe), drar upp de andra och börjar kampen mot klockan.

Under december förändrades hela vår morgonrutin till det bättre. Barnen ville upp för att kolla på Selmas saga. Eller Semla, som Lillasyster bestämt hävdade. Vi gjorde ett körschema som var så snyggt utarbetat att Mediapappan använde det i en skoluppgift om processledning. Nu har det liksom fallerat igen. Jag försöker ta det lugnt, komma upp i tid, lyssna på morgonnyheter eller ljudbok, dricka kaffe på någon slags mindfulnessätt och känna varje klunk, men icke. 07.45 står jag ändå i hallen och väser sådär mellan tänderna, ni vet ”kom NU. NU!” Bilen måste liksom avgå 07.50 för att allt ska klaffa. Den avgår sällan 07.50. Allt detta ackompanjeras av någon glättig sång från barnkanalen som ingen tänkt på att stänga av.

Jag inser att de flesta andra barnfamiljer har det såhär. Om inte, så säg inget, jag vill leva i min illusion om att när vi nickar över bilfönsterskaporna till familjen mittemot, så har de också glömda lunchlådor, borttappade vantar och dåligt samvete över någons sockerintag i bakhuvudet. Antagligen har de udda strumpor också.

serie-laggdags1 serie-laggdags2 serie-laggdags3

Imorgon är det måndag, give’em hell!

 

(16)
(0)


Senaste från allas