Annons
Annons

Resedagbok: Tyskland, Erfurt och Buchenwald

En omtumlande dag! Vi startade i Erfurt, där Luther var munk innan han fick tjänst vid universitetet i Wittenberg. Erfurt är en supermysig stad!

Domkyrkan i Erfurt. Svindlande.

Detalj i allt det svindlande stora.

Färden gick vidare till koncentrationslägret Buchenwald. Det är alltid en speciell känsla att åka med ungdomar till koncentrationsläger. Glada, spralliga ungdomar tystnar plötsligt. Gympadojor, som annars trötta hasar fram, tar långsamma steg.

Jag själv gör reflektionen, efter att ha besökt några olika lägerlämningar och minnesplatser efter läger, att de alltid är placerade så smärtsamt vackert. I vackra skogsområden och bland böljande berg. Koltrasten sjöng i solgasset idag, precis när vi gick in genom grinden. Det gjorde den ju säkert den 25 mars 1940 också. Vitsipporna blommar inte än, men marken är täckt av blad och knoppar. Tussilago spränger stenar och torr jord.

*

So that the generation

to come might know,

the children, yet to be born,

that they too may rise

and declare to their children

*

So that the generation to come might know,the children, yet to be born, that they too may rise and declare to their children

För att kommande generation ska veta, barnen som ännu inte fötts, att också de ska växa upp och berätta för sina barn

(6)
(0)
Kommentera

Annons

Resedagbok: Tyskland, Lutherstadt Wittenberg

03.00 ringde klockan i morse. Ja, det är sant. 04.00 blev jag hämtad i en taxi och 07.05 lyfte planet från Köpenhamn till Berlin. Väl på plats bordades en buss och strax innan 11.00 angjorde jag och min konfirmandgrupp staden Wittenberg i östra Tyskland.

Fasadmålningar, min bästa konstform. Saknar det i den svenska stadsbilden.

Varför åker man till Wittenberg? Det är en stad av samma storlek som tja…Sundsvall eller Trelleborg typ. Hade det inte varit för att en ung munk vid namn Martin Luther blivit hitskickad för att läsa och föreläsa vid universitetet på 1500-talet, så hade väldigt få utöver de 50000 invånarna ens vetat om Wittenbergs existens. Nu var det ändå så att Martin Luther med sina följeslagare levde och verkade i Wittenberg och följaktligen är det något av ett centrum för de lutherska kyrkorna i världen.

Nöjd präst som kan skriva under på de 95 teserna, 500 år senare.

Det var här han spikade upp sina 95 teser på porten till slottskyrkan och satte bollen i rullning till det som skulle bli det vi idag kallar reformationen. I år är det 500 år sedan och vi firar detta med buller och bång. Nja, vi firar inte konflikten mellan olika kristna, men vi firar att det är fint att vara en luthersk kyrka.

Våren är någon vecka tidigare här. Det blommar och uteserveringarna slamrar och lever. Älskar’t!

Luther ville förändra kyrkan så att det inte var en kyrka för lärda, rika män utan för alla. Han översatte Bibeln till tyska och såg till att vi idag pratar folkets språk i kyrkan (nja, vi jobbar på det. Fortfarande slänger vi oss med storord som ibland är omöjliga att förstå, men vi pratar svenska där det behövs, finska där det behövs, tyska där det behövs och romani där det behövs). Han vände sig mot att prästen står mellan människan och hennes andlighet och menade att alla är myndiga nog att själva tänka och tycka om dethär med Gud.

Slottskyrkan i Wittenberg. Mäktig.

Vi har ofta haft en uppfattning om Luther som allvarstyngd och förbjudande. Nej nej, omvärdera det! Luther skrev psalmtexter till melodier från dryckesvisor, gifte sig med en förrymd nunna och drev sarkastiskt med sin tids överheter på sätt vi idag kan känna igen från riktigt bitska stå-uppkomiker.

Jag köpte inte denna till min mamma i födelsedagspresent.

Och vet ni vad han sa mer? Att Kyrkan ska vara stadd i ständig förändring. Alltså att kyrkan aldrig får stagnera och stå still utan hela tiden måste se sin samtid och vara kyrka bland människor här och nu. Därför är jag här nu med ett gäng övertrötta 14-åringar som babblar, fnissar och springer uppe på nätterna – för att de är kyrkan nu. I ständig förändring, med 14-åringar och 80-åringar och alla andra som vill förändra, förnya och reformera.

 

(12)
(0)
Kommentera

Annons

Rocka sockorna

21 mars rockar vi sockorna för allas lika värde! Det är internationella Downs syndromdagen och på initiativ från svenska Downsföreningen, så hyllar vi olikheter. Mycket mer att läsa finns på Rockasockorna.se

 

Jag är väldigt glad över att barnens förskola så självklart pratar om allas lika värde och mångfaldens rikedom. Mångfaldens rikedom, herregud, vem ringde pastor Jansson?! Ni fattar vad jag menar…att det är bra att människor är olika, för olika är bra. Jag hade en bok när jag var liten som hette typ Välkommen till oss eller något liknande. Jag tror det var Inger och Lasse Sandberg som hade skrivit och ritat den. Alltså upphovsmänniskorna till Tummen, Pulver och spöket Laban. I alla fall, så slutar den med frågan Visst är det bra att vi ser olika ut, så att inte alla ser ut såhär och så var det en bild på fyrkantiga, gulvita ansikten som såg identiska ut (de såg ut lite som Carl Bildt faktiskt). Den filosofin är så himla enkel och så himla svår. Den är enkel, för vi säger det hela tiden. Vi vet hur det ska vara. Vi vet att alla människor är lika mycket värda. Vi vet att olika är bra. Sen slår vi bara en blick på valfritt kommentarsfält och inser att hur mycket vi än vet, så är det rätt svårt att omsätta i praktiken.

Brandbil, rosa/lila, rosa, äpplen. Nöjda barn.

Jag kan ha lite problem med symbolhandlingar som går ut på att ställa till med spektakel och lägga upp på sociala medier. En total katastrofgrej var kampanjen för bröstcancer som cirkulerade för något år sedan. Plötsligt fylldes ens flöde av uppdateringar med kryptiska meningar som Hawaii i mars och svart BH, vita trosor. Först fattade ingen någonting, sedan fick många kvinnor ett slags hemligt facit. Lägg upp en status med din drömsemester och din födelsedagsmånad  (ja eller något liknande) och samma sak med underkläderna. Budskapet var att sprida medvetenhet kring bröstcancer och en del av budskapet var att inte involvera män i det hela. Bara kvinnor skulle få facit. Alla män skulle undra vad vi sysslade med, en särskild kvinnoklubb som skulle fnittra lite. Samtidigt uppmanades ingen att varken undersöka sina bröst eller skänka pengar till cancerforskningen. Fail.

Utmaning för någon som bara äger svarta strumpor. Hittade de randiga längst in i lådan och den prickiga i väskan. Fråga mig inte varför den låg där…

I alla fall. Vi rockar sockorna idag – och det är BRA! Så länge det faktiskt får någon verkan. Och så länge det blir en positiv uppmärksamhet. Sitter det barn i olika klassrum och samlingsringar idag som upplever sig oerhört utpekade? Idag har vi olika strumpor för att du är annorlunda. Jag säger inte att det är så, jag säger bara att medvetenheten måste finnas! Så länge det inte blir ett jippo där vi uppmärksammar människor med Downs syndrom en dag, bara för att imorgon se mellan fingrarna på skolgårdar och arbetsplatser där diskriminering och mobbing sker. Kan du ha matchande strumpor imorgon och ändå stå för samma budskap som du manifesterar idag?

Är annorlunda bra och fint även den 22 mars?

 

(11)
(0)
Kommentera

Laddar