Annons
Annons

Sportlov och play date

Jag har sportlov! Det har jag inte haft sedan jag gick i skolan. Förra året vabbade jag halva vecka åtta, men det räknas ju inte. I år har jag, utöver en helt ledig helg, tre hela dagar av lös ledighet. Som för många barnfamiljer, innebär ledighet lek med andra barn än förskolebarnen, kaffepimplande och ett snickesnackande med andra föräldrar. Snickesnackandet består aldrig av hela meningar eftersom det alltid är något barn som gör något som avbryter samtalet.

”Jo, men du vet då ringer de från förskolan…vänta, appappappapp, lägg av nu, alla får leka med ballongen!…jo, i alla fall, förskolan ringer och vill att vi ska hämta och jag ba…vänta, tog hon ditt äpple? Ja men det spelar väl ingen roll. Ni delar väl allihop?! Man delar med sig!…Ja, alltså då ringer de från förskolan och jag ba ‘Barnet har faktiskt en pappa också’…vad sa du? Kissa? Ja, men gå du och kissa!

Det är roligt. I måndags var jag och barnen hemma hos min gamla konfirmand. Det är sjukt att ens konfirmand öppnar dörren och möter en med två barn. Och situationen är alltså ingen tragisk tonårskris som resulterat i två barn, utan konfirmanden är vuxen och lever under mycket mer ordnade former än jag någonsin kommer att göra. Det känns bra. Inte för att jag har haft någon del i det, men det känns roligt. Vi har inte träffats på nästan 10 år och det är fint att samtalet kan ta vid där det slutade, fast med helt andra samtalsämnen.

emmaebba-stella

Andra barns leksaker är alltid roligare än egna. Alltid.

emmaebba-stellaella

Födda ’14. De tar över världen en dag. Who run the world? Girls!

emmaebba

Saker du inte tänker på konfirmandläger: Vi kommer sitta och mammafika en dag i framtiden.

I tisdags var det dags för nästa mammaträff. Min barndomskompis och hennes två barn stormade in på lunch med lek. Det är också en kär, men lite absurd situation. Vi hängde varenda sommarlov från att vi var typ 9 till sena tonåren. Det var med henne jag sänkte min första flarra baccardi på en strand och gömde cigg i trosorna. Nu hoppar vi upp och ner på en lekplats för att värma tårna och tittar bort mot kopiorna av oss själva som leker och leker och leker och leker. ”Jag kan inte fatta att vi är här” blev dagens reflektion. Och med ”här” menas inte en lekplats i Malmö, utan här lite mer existentiellt, med två barn var och i ett universum som kretsar kring att föda och göda de där barnen både fysiskt och psykiskt. Det är fint och ändå rätt svårt att greppa.

Snigel. "Jag tror den sover"

Snigel. ”Jag tror den sover”

play-date-springa

Era mammor gömde cigg i trosorna. Vänta 10 år med det, älskade barn.

Imorgon ska jag jobba igen. Herregud vad skönt det ska bli. Jag skäms inte en sekund för att säga det. Jag ska sitta i möte med andra vuxna, fixa vuxna saker, stänga dörren till mitt kontor och bara andas i tystnaden. Aaaahhhh kaffe som inte hunnit kallna, relevanta frågor (Har du statistiken från vardagsgudstjänsterna? är just nu en bättre fråga än mamma, var är mina klistermärken? Får jag glass? Äter du och pappa godis?) och största möjliga tysssssstnad.

(19)
(0)
Kommentera

Annons

Plastbanta, rädda världen, sockerfritt! Hela listan!

Allt jag gör är fel. Tokfel. Mina barn kommer bli giftsprängda och hyperaktiva medborgare i den postapokalyptiska verklighet jag skapar åt dem genom mina val. Åååhh raljerar hon nu igen? Ja, det gör jag. Jag är bara så trött på att göra fel. Om du är en sådan människa som gör rätt – good for you! Jag gör fel ofta och rätt ibland. Jag tänker liksom inte hymla med det.

Ok, här kommer min lista över vidrigheter i det Öhmanska hemmet:

  • Eko.

Jodå, visst händer det att det köps eko. Bananerna är alltid eko. Tvättmedel också. Allt annat är tillfälligheter. Tillfälligt dåligt samvete, tillfälligt erbjudande, tillfällig smak, tillfällig källkritik. Det skrivs mycket om eko och värdet av det. Jag köper eko när jag läst något positivt. När jag läst något negativt, köper jag inte eko. Så enkel är jag. Så lättköpt. Det måste vara belagd fakta, jag sväljer alltså inte vad som helst. Det går att lura lagom pålästa 30-somethings rätt lätt, trots att källan kollas. Sen är det närhetsprincipen, som psykologin kallar det. Händer det långt borta, så är det svårare att ta till sig. Regnskogen kan jag oja mig över och samtidigt strunta i. Hönor kan jag önska att de får springa fritt och lägga ägg var och när de vill, men sänker de priset på djurplågarägg, så är jag där med dollartecken i ögonen. Lättköpt, alltså, inte stolt. Öhmans är periodiska veganer, när vi drabbas av mjölk-, ägg-, köttindustri. Sedan går det över och vi vältrar oss i instängda hönors ägglossning. Jag upprepar: lättköpt, inte stolt. Vatten på flaska. För att det är gott. Vi hade en bubbelmaskin…undrar vad som hände med den? Den rök nog när vi fick spel på materialismen och gjorde oss av med halva vårt hem.

I matkassen: Dyrt kranvatten i plastflaska, ägg från halvdöda hönor i trång bur (extrapris) och samvetets ekologiska kakao. Skyll på mig när dina barn ärver en sargad jord.

I matkassen: Dyrt kranvatten i plastflaska, ägg från halvdöda hönor i trång bur (extrapris) och samvetets ekologiska kakao. Skyll på mig när dina barn ärver en sargad jord.

  • Plastbanta

Jag vill inte plastbanta. Jag älskar plast. Plast är det bästa vi kan göra av de där pressade fossilerna. Nej herregud, det fattar ni väl att jag inte tycker. Ändå…plast alltså <3. Har du suttit vid ett matbord med två små barn som får tuppjuck samtidigt? Har du inte varit tillräckligt snabb i reflexerna när de sopat ner tallriken på golvet alternativt sulat in den i väggen? Har du då tackat högre makt för plasten? Nej, inte ens jag tackar Gud för plast, men för alla som plockat upp glasskärvor med barn som vägrar inse att glas är vasst (eftersom de är just barn) vet att plast är  att föredra. Alla vet att plast är vidrigt. Plasten fyller våra hav och förgiftar våra kroppar. Och plast räddar vardagen för många av oss, varje dag. Bensin med, för den delen…same shit, different name.

Unbreakable

Unbreakable. Mer eller mindre.

  • Invärtes

Socker, socker, socker. Ja, vi sockerhetsar. Vi belönar med godis och mutar med glass. Oss själva också. Fortfarande inte stolt, jag kan inte nog under stryka detta. Barnen Öhman mår bra. De äter bra mat! Nja, de blir serverade bra mat, sen äter de inte så mycket av den, men det är en helt annan sak. På förskolan äter de tydligen som små arbetshästar och Storebror gillar att säga att han gillar broccoli. Lite som att jag gillar att säga att jag gillar riktigt mörkt öl. Det känns liksom bra att säga och behöver inte vara sant, för det är väl ändå ingen som har tid eller ork att bry sig om huruvida det stämmer eller inte. Alla vet att det bästa kommer efter maten. Alla vet att fredagsmys är bättre än måndagsfalukorv. Inte bättre som i nyttigare, utan bättre som i att det är fakking fredagsmys!! Den bästa stunden på en måltid är precis efter, när jag stoppar in en snus och tar en klunk vin. Vin och snus är en slagbar kombination. Nej, barnen får inte godis i tid och otid, men jag orkar inte hyckla med fruktsallad heller. Vardag är vardag, men fest måste tametusan få vara fest!

Titta, kostcirkeln och tallriksmodellen på en och samma gång!

Titta, kostcirkeln och tallriksmodellen på en och samma gång!

Så, nu har jag raljerat klart. Jag är givetvis imponerad över föräldrar som fixar allt detta. Som lever ekologiskt, flexi fuel, plastbantat, sockerfritt. På riktigt, jag är impad. Det är plastbantade flexi fuel- människor som kommer se till att denna planeten överlever människor som jag. Jag sopsorterar och känner mig som världens hjälte. Det jag vill komma åt är självgodheten (där kom alltså poängen, för dig som orkat läsa ända hit!) och näsan i vädret-mentaliteten. Släpp det, ingen har någonsin tjänat på att trycka ner någon annan i skorna!

Ps. Jag är också en självgod jäkel. Jag tror att vi är bättre än andra för att vi bor litet och framhåller gärna hur få grejer vi har och hur liten plats vi behöver. ”Jag förståååååår inte varför folk i min generation tror sig behöööööva så stora hus och så stora biiiilar”. På riktigt, jag säger så. Usch, sluta med det prästmorsan, nu genast!

Pps. Det blev inget utlovat inlägg om mello. Jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Det var väl ok. Owe var äldre än Gandalf och Clara var bäst men henne fick man ju inte rösta på.

Nu ska jag äta kaka, dricka bubbelvatten och snusa! I mitt lillalillalilla hus (tyst, du skulle ju sluta!)

(29)
(0)
Kommentera

Annons

Min man och hans bror

Vi har kusinbesök hela helgen. Alla är glada. Barnen blir Allan Ballan och springer runt, sockerhöga och lyckliga. Vi vuxna är vuxna. Det vill säga att brorsorna och 18-åringskusinen dricker öl och kollar på youtubeklipp och jag och min svägerska pratar om våra jobb.

Kusinkoja, höjden av festlighet.

Kusinkoja, höjden av festlighet.

Min mans relation med sin äldste bror, min svåger, är ett av mina glädjeämnen faktiskt. Jag blir på riktigt glad in i hjärtat av att se dem tillsammans. Det skiljer 16 år mellan dem och när jag och Mediapappan lärde känna varandra, så var den ålderskillnaden så pass stor att de inte riktigt kände varandra. Nu har något hänt, något fint. Åldersskillnaden har liksom krympt i och med faderskap och vuxenblivande.

Faster Lotta, min fina svägerska och barnen packar upp leksakslådan som storkusinerna rensat. Världens finaste presenter till småkusiner!

Faster Lotta, min fina svägerska och barnen packar upp leksakslådan som storkusinerna rensat. Världens finaste presenter till småkusiner!

Ikväll blir det mello. Jag är ingen stor mellotittare och mitt engagemang är, milt sagt, ljummet. Ikväll ska jag göra mitt bästa för att engagera mig. Måhända kommer en recension imorgon.

Öhman, Öhman och Öhman.

Öhman, Öhman och Öhman.

Nu ska jag fylla på mitt eget vinglas och ställa mig mitt i virvelvinden av lördagsgodis!

(15)
(0)
Kommentera

Laddar