Annons
Annons

Baka med barn

cupcakes-fardiga

Woooooow… jag har alltid undrat hur det känns, att se sitt namn, sin bild och sin text fara ut över världen och bli läst av jättemånga, verkligen jäääättemånga människor som känner igen sig. Jag finns publicerad i en liten andaktsbok och som de flesta andra har jag då och då funnits med i någon tidningsartikel här eller där. Som präst finns jag i hundratals familjers fotoalbum, både digitala och analoga. Och ändå, mitt förra inlägg spreds över Sverige som en löpeld. Jag har aldrig varit med om att människor så hands on har läst. Tack hörrni, för alla delningar, tummar och hjärtan! Tack för tårarna, glädjen och igenkänningen. Tack för berättelser ur verkligheten, som ni har gett mig tillbaka, via olika sociala medier.

Så vad gör man då? Hur ser inlägget ut, som följer på det delade? Jag vet inte. Mer än att jag har lite prestationsångest. Den tänker jag bota genom att vara good enough. Jag ska ju vara det 2017, good enough. Jag skrev om det i ett inlägg runt årsskiftet, att det är mitt enda mål med 2017 och nu är det upp till bevis.

När jag kom hem igår efter lite kvällsjobb, så hade barnen velat vara vakna tills jag kom hem. Jag blev såklart lite lipig igen, rörd över dagens blogghändelse och gråtmild över mina fina barn. De kollade på Barnkanalens baktävling för barn, Årets sockerbagare och jag hör mig själv lova med gäll röst: ska vi baka såna imorgon? Såna fina cupcakes?  Alla jublade. Jag undrade snabbt vad i hela hundan jag egentligen lovat.

Jag älskar att baka. Laga mat, no ma’am. Baka, yes ma’am. Jag är bra på det! Jag älskar att knåda deg. Jag älskar att rulla ut en jäst deg som är alldeles trådig och luftig. Jag älskar att äta bakat. Jag fixar inte hälsoivrandet. En bulle är en bulle, för fasen! Njut av den!

Jag trodde att jag äskade att baka med barn. Det gör jag inte. Jag fullkomligt avskyr att baka med barn. Ändå vill jag lära dem att baka. Så ibland gör jag det och väser sluta klaaadddddaaaa mellan tänderna och jublar sedan halvfärdigt över deras kreationer.

Innan jag fick barn läste jag allt om riktig mat och satte en ära i att inga halvfabrikat kom över tröskeln. Åh vilken tröttsam prettotjej! Hur många gånger har inte halvfabrikat räddat dagen, veckan, året för denna familjen?! Idag räddades vi igen. Jag ville gråta över tanken att först handla med barn och sedan baka med barn och laga middag med barn. Jag hade ju lovat. Sen kom jag på, att varken Storebror eller Lillasyster lägger någon värdering i cupcakes i påse eller hemmagjorda. Det blev succé och jag fick inte ett enda utbrott (jo, i affären, men det är en helt annan historia…)

 

Halvfabrikat saves the day!

Halvfabrikat saves the day!

cupcakes-pappa

cupcakes-manne

cupcakes-stella

Kan själv, såklart

cupcakes-slicka

Morsan slickat skålen först. Gammalt djungelordspråk.

 

Glad fredag på er!

 

 

(35)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar