Annons
Annons

Det kommer någon där, jag ser nog vem det är…

…eller Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus…

…eller Drömmar av vinges sus, under oss siar…

Lucia, Lusselelle (prova att säga det högt på göteborgska, á la Albert och Herbert, prova nu!), Ljusets drottning och allt det där. Det är fint, jag gillar Lucia. Det är liksom en högtid som alla får vara med att fira. Fram till förra hösten bodde vi i Biskopsgården i Göteborg. Du som bara läst om Biskopsgården, kan nog ha en bild av ett brinnande gangsternäste. Det är det väl till viss del, för några få, men som barnfamilj är Biskop fantastiskt. Följaktligen gick Storebror på förskolan med barn från hela världen. Muslimer i tomtedräkt tipptappade sig in i det luciatåget, hinduer med stjärnstrut tappade sina stjärnor och ortodoxa judar med tre varv glitter skreksjöng staffansvisor samtidigt som de kollade hur långt upp det gick att pressa det elektriska ljuset i kompisens näsa. Några grät (Storebror), andra sjöng, några satt med ryggen mot, alla snorade, allas glitter kliade. Alla var Lucia.

lucia-kyrkan

Tuva, min konfirmand och en av årets lucior. Shit vad hon är Lucia, den tjejen. Hon kommer gå långt. Enligt egen utsago ska hon till USA och bli barnläkare. Jag tvivlar inte en enda sekund på det!

I kyrkan i söndags berättade jag för typ 200 glada, lite tidiga luciafirare, att Lucia var rätt bad ass. Hon köpte inte vad som helst. Enligt legenden skulle hon giftas bort, vilket hon vägrade. Hon gjorde motstånd, vilket till slut ledde till döden. Hon finns överallt i hela världen. Den unga kvinnan, som kämpar mot den största orättvisan – att födas som flicka där det inte är något värt att vara flicka. DET är att vara Lucia. Kolla in denna tjejen, Paradise Sorouri är 27 år och gör hip hop om att leva som (ung) kvinna i Afghanistan. Hon är Lucia.

Pojken som vi alla mötte via Åhléns annons för några veckor sedan, som redan innan han hunnit gå ut lågstadiet har fått känna på vuxenvärldens brutalitet. Han är Lucia.

Lucia är ingen urgammal svensk högtid. Luciafiranden på gator, torg, kyrkor och förskolor/skolor är ett 1900-talsfenomen. På 1800-talet började Skansen fira Lucia, men först på 1900-talet, med ett ordentligt genomslag 1927, blev Lucia en folklig jultradition. Visst går det att spåra lussefiranden långt tillbaka. Det passar ju utmärkt med ett ljushelgon när det är som allra mörkast och för kyrkans del var det ju hemskt praktiskt att ha ett helgon som kunde styra upp den rätt vilda traditionen kring lussebruden (har inget med Lucia att göra),  men det moderna luciafirandet är inte något som sett likadant ut i flera hundra år. Det finns rätt många jultraditioner som kommit till och förändrats under århundradena. Har någon granen upp och ner, hängande från taket? Kommer julbocken med klappar? Kommer samme bock med ris till de barn som inte varit snälla?

Alltså, nu raljerar jag kanske lite, men det känns viktigt det här. Traditioner är aldrig statiska. Vi förändras, våra seder och bruk förändras, samhället förändras, kulturer förändras.

Vi har haft världens finaste tärna och pepparkaka här idag. Tärnan var ombytt redan på morgonen, för han skulle lussa med de stora barnen på en annan förälders jobb. Pepparkakan blev kaka först på eftermiddagen, då vi fick se och höra hela repertoaren på förskolans innergård.

luciamorgon

Taggade

Vi har en tendens att glömma saker. Gympakläder, vantar, matsäck, mössor, barnen överhuvudtaget, jobbet överhuvudtaget, allt över huvudtaget. På lussefirandet ska alla bidra med något. Vi skrev upp oss på glögg. Hur svårt kan det vara, liksom? Såhär svårt: Jag var utanför dörren, 15.12, när jag kom på att glöggen stod kvar i köket. 15.10 skulle jag plockat upp Mediepappan. Ändå, 15.50 angjorde vi förskolans grindar. Med glögg. Nöjda.

glögg

Strävan efter att inte vara världens sämsta föräldrar. The struggle is real.

Sen åkte vi hem och tog julfamiljefoto. Det kändes fint. Vi har aldrig gjort det innan, nu vet vi varför.

familj-gran

Granen kläddes och jag kände mig som Karl-Bertil Jonssons mamma när jag gick runt och tänkte ”det var då en välsignad jul”. I grenarna längst ner hänger kluster av kulor. Lillasyster var mycket nöjd. Två grenar upp hänger Storebrors kluster. Alla är sagoboksglada över granen. Jag skrek bara lite. Sen skulle de nattas. Då skrek jag mycket. Sen åkte jag och köpte godis. Vardagsgodis. Vuxen – because you’re worth it.

julkulor

Lillasysters egen hörna av granen.

Nu är det snart slut på luciadagen 2016. Nästa år kan vi väl försöka att inte bedriva en hatstorm mot barn? Snälla!

(49)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar