Annons
Annons

In your face, Gertrud!

Tänker ni också ibland herregud, jag är ju sjuk i huvudet på riktigt? Jag gör det ofta. Ibland för att jag gör dumma saker, inte tänker så långt, tänker alldeles för långt eller bara gör helt ologiska och konstiga saker. Sen har jag en helt galen vana som får mig att tänka ovanstående typ varje dag.

Annons

Jag pratar med mina gamla lärare.

I huvudet.

Ja, ni läste rätt. Det är inte som att jag för några långa resonemang med dem, men jag ger dem alla fula fingrar jag har när jag:

  1. Gör tvärtom mot vad de försökte lära mig
  2. Gör något bra som de menade att jag var dålig på.

Tre lärare är utsatta för detta. Jag har ju haft många lärare och de flesta är inte utsatta för detta, för de hr varit och är alldeles utmärkta. Liksom de flesta lärare som gör hjälteinsatser varje dag. Och mina tre hjärnspökelärare var säkert inte särskilt dåliga. Bara ibland.

  • Min körlärare. Vad hette han? Olle kanske? Jag bytte bort honom och fick en ny sen. Jag har fått för mig att alla på körskolan hette Olle. Det är ju givetvis orimligt. I alla fall, varenda gång jag faktiskt råkar hålla ratten tio-i -två så får han sig en Ha! Kolla på den handfattningen, Olle! Vem av oss är det som har körkort nu, va, va, va?! Han hade nämligen den fula vanan att säga Är det du eller jag som har körkort? varenda gång jag ifrågasatte något. Vilket var rätt ofta, eftersom jag var 18 och visste allt bättre än någon över 25. När jag svänger med handen uppochner inne i ratten, så flinar jag honom rätt i ansiktet, för så fick man inte göra. I will what queens do. I will rule, skrattar jag åt honom och gör en perfekt vänstersväng.

    Like a boss!

  • Min syslöjdslärare. Britta. Britta Bulldog. Och Britta F…. Åh vad omoget att kalla henne så. Men alltså högstadiet. Kan vi ta fem minuter och prata om högstadiet? En så hopplös tid att få unga människor, stora barn att egentligen lära sig någonting när allt, verkligen allt, känns viktigare än skolan. Ändå, tänk efter hur mycket högstadiekunskaper du ändå använder varje dag. Något fastnade ju.
    I alla fall, Britta Bulldog hade fötts med äppelkinder och var säkert därför ett mycket gulligt barn. Med åren hade huden i Brittas kinder förlorat en del av sin spänst. Det är inte alls konstigt, det händer oss alla, utan undantag. Tyvärr har 13-15åringar inte riktigt lärt sig att lite hängande kinder inte har någon inverkan på en yrkesmänniskas kompetens och kallar givetvis och således syfröken för Britta Bulldog. Britta tyckte inte att jag kunde sy. Det hade Britta fullständigt rätt i. Jag kan fortfarande inte sy. Jag är inte intresserad av att sy. Jag behöver inte kunna sy. Punkt. När jag någon enstaka gång ändå syr, så är det med en så ljuvlig triumf. När Britta kom fram till mitt bord på syslöjden, ryckte mina randiga byxor (varför sydde jag ett par jäkla byxor?!) ur handen på mig och väste sluta vara så irrationell! så hade hon ju inte direkt fel. Jag är inte särskilt rationell, utan har ett sinne som stundtals är rätt….hmm, låt oss kalla det rörigt. Ändå Britta, att kalla en 14-åring irrationell för att hon inte kan sy ett par byxor? Come on! När jag i vintras sydde fast hjärtan, klippta ur golvpöset från en röd gardin, på en tröja som min son skulle ha på hjärtkalas, så satt jag och hade mysstund med Britta i mitt huvud. Vem kallar du irrationell nu va, biiiaaaatccch!?
  • Hemkunskapsläraren Gertrud. Du behöver göra om din matsedel. Precis så sa hon. För att jag hade skrivit med lingonsylt till köttbullarna. Vet du vad, Getrud, det behöver jag inte alls. Min matlista är utmärkt, tack. Och jag älskar lingonsylt. Gertrud är nog den som är mest utsatt för mina tysta, hånfulla segertal över vardagen. När jag glatt lägger en badhandduk på ett fuktig golv och hasar fram, så får hon sig ett kolla Gertrud, kolla hur jag städar. Ett under att jag klarar mig som vuxen människa, tycker du inte?! När jag läser under min kökslampa, som jag inte mätt i förhållande till avståndet till bordet så blir hon inbjuden igen: Kolla nu då, Gertrud, livin’ on the edge!
    Faktum är att när jag lagar mat, bakar, betalar räkningar, tvättar osv osv så skrattar jag väldigt ofta Gertrud högtidligen i ansiktet. Du behöver göra om din matsedel.
    Så fan heller att jag behöver, Gertrud. DU behöver göra om din inställning till livskvalitet. 

    Socker, fett, koffein, 30°-tröja tvättad på i 40° – hehehe ångrar du att du ändå godkände mig nu, va?

    Jag blev vuxen. Jag blev en ganska ok vuxen till och med. Jag äter fortfarande lingonsylt. Jag har aldrig gjort om min matlista. Det enda jag ångrar är att jag slängde den. Det enda jag ångrar är att jag inte har den inramad. Non, rien de rien, non, je ne regrette rien.

(30)
(0)

1 kommentar

Annons

Senaste från Allas

Laddar