Annons
Annons

Kan vi prata om kroppen?!

Jag är på konferens! Oj, så trevligt! Sant. Vi gör en massa bra saker. Vi stöter och blöter, utvärderar gemensamma verksamheter och får insikter i varandras jobbvardag. Vi dricker massor med kaffe och tänker mycket. Jag tänker mycket på jobbet, men jag tänker på jättemycket annat också. Att bryta vardagen och vara själv ger lite tid att tänka.

Hotellsäng med sminket kvar= bra kväll

Tankar från en konferenskväll: Jag har en kropp. Den funkar. Den funkar bra, riktigt bra. Jag går och står, äter, sover. Jag gör mig av med skräp, tar upp näring, har producerat två barn och dessutom gett dem mat. Mitt hjärta slår, mina lungor andas. Och så fortsätter det. Fram tills jag ska titta på den. Då ser jag bar hur den har rasat. Ännu värre blir det när andra ska titta på den.

Förra året på motsvarande konferens (den är årligen återkommande), så var jag smal som en sticka och väldigt vältränad. Det är jag inte i år. Jag är inte tjock. Jag följer normen för hur en kropp ska se ut, i samhällets ögon. Visst, jag har blivit rundare och jag har fortfarande små bröst och korta ben, men det är liksom inget med min kropp, det är bara en kropp. Som funkar. Det är bara det att jag inte kan fatta hur bra den är. Konferensen avslutas med att det badas badtunna. Kul och mysigt, men jag får ångest i flera dagar innan över att jag inte längre har den där unga, supertränade kroppen. Som om någon skulle bry sig!!

Kolla här: Pardon my french, men vad är det för jävla samhälle i vi har skapat, där halva befolkningen förväntas radera kroppshår för att anses fräsch nog att visa sig på ett SPA?! Jojo, jag kan välja att inte ta bort hår och gör det ofta det valet, men när det verkligen gäller, så var jag modigare när jag var 17 och lät det växa.

Rimligt?

Och varför ger det ångest att visa en kropp? Det är bara en kropp. Dessutom är den fin och stark. Och funkar! Jag är ofta så otroligt tacksam för den, men så fort den ska visas upp, så är jag där och drar in, spänner, rakar, vinklar. Jag har lovat att vara good enough under 2017 och jag kämpar verkligen med det. Attans vad good enough jag är! Jag ska bara fatta det själv också.

Saker att göra när en är ensam på hotellrum: 1. Leka med en lampa. 2. Vara queen of fucking everything i sina konferensmiddagskläder 3. Bli Nefertitis skugga på väggen. Sa jag queen?!

Jag ägde för tusan SPAet och svassade runt i bikini. Stark som en häst och glad som en jäkla lärka. Queens of the world, unite!

Ps. Missa inte min och Mediapappans podd Håll Käften I Love You som imorgon handlar om kroppar och att vara kroppspositiv.

Pps. Du vet väl om att din kropp också är fantastisk?! Sluta klämma på valkar och se ner på den! Sluta nu genast! Älska den! (ja jag fattar, som du förstår, att det är det svåraste som finns).

(30)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar