Annons
Annons

När du tillrättavisar ditt barn, använd inte ordet nej.

NEJ!

Det är nog det vanligaste ordet här hemma. ”Försök att inte använda ordet nej när du tillrättavisar dina barn. Säg istället testa att göra såhär!”  Tillåt mig att gråtskratta tills jag slår mig på knäna. När det rådet ges från psykologer, andra föräldrar eller välmenande förståsigpåare, så plockar jag mer än gärna fram mitt längsta långfinger.

Fis på tvären.

Fis på tvären. Foto: Sebastian Öhman

Har ni suttit i ett kapprum med en nästan treåring som ska stapla en pall ovanpå en pall ovanpå en pall, klättra upp på pallstatyn och ta på sig någon annans stövlar? Detta samtidigt som en nästan femåring plötsligt glömt bort hur en mössa funkar och kräver att du ska hjälpa till. Har du upplevt blickarna från två barn som unisont säger Jag kommer aldrig att lyssna på dig. Jag ska knäcka dig. Jag bestämmer och har du testat att mjukt svara testa att göra såhär! ? Jag har det. Det har aldrig funkat. Jag har däremot burit ut ett barn utan ytterkläder och samtidigt föst ett barn framför mig (och burit vinterkläder samtidigt med osynliga bläckfiskarmar) med kapuschongen som tyglar. Ännu roligare är det att byns präst kan ses utföra denna walk of shame ett par gånger i veckan.

Byns präst syns också i diverse mataffärer, sittandes på huk framför två tindrande änglar med världens största bruna ögon. Nu ska vi gå in i affären, vi ska bara handla tomater och bröd. Ni rör ingenting, ok? Alla överens. Vi ska inte röra någonting. Tre minuter senare rör vi allt som står på ungefär en meters höjd, lägger vi oss skrikande framför yoghurten med Disneyprinsessor och vägrar lämna leksakshyllan innan vi petat på alla förpackningar. Vid det här laget har prästmorsan redan använt ordet nej femton gånger och är nu inne på att även här använda kapuschonger som tyglar och pendlar mellan att höja rösten och att väsa nu räcker det!

(Här avbryts bloggskrivandet för att bära upp en nästan treåring till sin egen säng, under extrema protester. Bloggskrivandet återupptas efter att nästan treåringen vunnit fighten och ligger vaken i soffan bredvid sina föräldrar. Kul morgon väntar om ca 7 timmar)

Barn trotsar. Det är bra att de gör det. I teorin. Tja, i praktiken också, men det är svårare att ta till sig. Jag vänder mig ofta till den fantastiska Trotsboken av Malin Alfvén och Kristina Horsten. Dels är det lättillgänglig och bra information om barns utvecklingsstadier, men framför allt är sidorna fulla av glimtar ur andra människors vardagsliv. Det är något oerhört befriande i att läsa om tillexempel Vera, 2 år och hennes förälder, på sidan 55: När jag kommer till jobbet är det dags för en djup suck och en stor mugg kaffe. Hon vill ha sin vilja igenom i allt. (…) Det kan ta tio minuter att ta på galonbyxorna. (…) …det slutar med att hon ligger på golvet på mage och gråter förtvivlat. 

Boktips!

Boktips! Något av en spegelbild dessutom.

Det är inte skadeglädje (jo, lite skadeglädje är det allt. Det är alltid befriande att skratta åt andras bekymmer och det är djupt mänskligt). Det är samma typ av igenkänning som när du ser en annan förälder i affären som halvhögt hotar med indraget lördagsgodis, uteblivna kusinträffar och inställda kalas.

Hur trotsar era barn? Mycket, lite, inte alls? Har ni också ställt er frågan om trotsåldrar? Det där konstiga att de tydligen ska finnas pauser, men ingen förälder har någonsin märkt av någon paus. Det är liksom full trotsfart från 9 månader till 20 år. Jisses, vad har vi gett oss in på?

Vad har du gjort? Inget. Men det ligger ju en massa hår i köket! Ja. Har du klippt luggen? Nej. Vad har hänt då? Jag vet inte. Ljuger du nu? Nej. Vem har klippt dig då, om det inte var du? Jag vet inte.

Vad har du gjort? Inget. Men det ligger ju en massa hår i köket! Ja. Har du klippt luggen? Nej. Vad har hänt då? Jag vet inte. Ljuger du nu? Nej. Vem har klippt dig då, om det inte var du? Jag vet inte.

Ett minne jag gärna återvänder till är den gången jag såg en rosenrasande pappa storma ut ur sin bil på en parkering med motorn igång, det klickande ljudet när han la växeln i friläge lite för hetsigt, slängde upp dörren och skrek rakt ut på parkeringen Nu är jag trött på att det luktar förbannad skit i bilen! Han slet upp en bakdörr och fiskade upp vad jag tror var ett bananskal, som uppenbarligen legat i bilen några veckor. Inifrån bilen hördes en liten röst som skrek Min banaaaan, ta inte min banaaaaan!

 

(47)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar