Annons
Annons

Skolavslutning i kyrkan?!

Behövs det verkligen ett inlägg till i debatten om skolavslutningar? Njae, det gör det väl egentligen inte. Dock är jag ju inte känd för att hålla truten, så det kommer ett litet inlägg till.

Idag på morgonen fylldes ”min” kyrka av barn, pedagoger och föräldrar. Barnen var som små blomsterbuketter av frasiga klänningar och vattenkammat hår. Glitterskor glittrade, blommor i håret vissnade långsamt och stressade pedagoger sprang mittgången upp och ner för att sista minuten-fixa något.

Annons

Jag blev glad redan i vintras när den nya skolan i byn ringde och ville boka skolavslutning. Glad för att de känner ett förtroende för kyrkan som organisation, att de känner sig välkomna -och att de inte behöver undra huruvida prästen kommer tvångsvälsigna barn eller förhöra avgångssexorna på Fader vår. För, tro det eller ej, det är inte så det går till när det kommer 500 barn till kyrkan inför sitt sommarlov. Ibland blir debatten så fokuserad vid att barn ska slippa höra religiösa saker. Jag pratar ofta om Gud, varje dag faktiskt. Jag vet dock när det är rätt tillfälle och när det inte är det. Det är mitt jobb att möta människor i livets alla skiften, men det är inte mitt jobb att sticka en bibel under deras näsor och bli upprörd om de inte gillar det.

Varje skolavslutning är också, naturligtvis, en dialog och ett samarbete. Det är inte så att skolan kommer till kyrkan och sedan sätter jag agendan. Vi har planeringsmöten där jag som präst måste inse att jag spelar på en annan arena just då. De kommer till min fotbollsplan, men ändå är det inte hemmamatch.

Och vet ni vad, kyrkan står inte och faller med skolavslutningarna. Vi blir såklart jätteglada när skolan vill ha samarbete kring barnen (barn som dessutom ofta är ”gemensamma”, dvs många av dem finns i vår verksamhet också), men kyrkan är inte beroende av att sommarlovet börjar i våra lokaler. Ibland vinklas debatten åt hållet att kyrkan håller på att gå under på grund av att skolavslutningarna hålls någon annanstans. Tips från coachen: det är inte sant. Vi klarar oss, tack för omtanken.

Slutligen, men barnen då. De föräldrar som inte vill att deras barn går i kyrkan…ja, det är tråkigt. Och det är tråkigt att det finns föräldrar som stoppar sina barn från att gå in i kyrkor. Kyrkan har bett sig illa (och beter sig illa, på några håll) under århundradena, men det har för fasen varenda kung och hov gjort sedan Birger Jarl. Hur ofta nekas barn att besöka slott, som en del i historieundervisningen? Och snälla, börja inte med de muslimska barnen. Jag har varit präst i förortsMalmö och haft skolavslutning med en skola där fem barn av femhundra hette Kajsa eller Pelle och hade ögon som violer. Ja, kyrkan står för något. Ja, här predikas stundtals. Ja, här sjungs psalmer. Men nej, ditt barn kommer inte att bli utsatt för detta. Jag tycker naturligtvis att inget barn ska stängas ute från sin skolavslutning och uppstår problemet, så får det lösas från år till år. Mitt enda budskap är att kyrkan är ett rum där alla får plats och alla får vara med. Vill skolan komma? Kom! Vill skolan låta bli? Låt bli!

Så vad säger prästen på skolavslutningen då? Well, lite om sin sommarlovströja med pizza, glassar, bär och pussmunnar…men också om tröjans bilder av ögon och pratbubblor som säger Hej. För att det är det viktigaste på sommarlovet – att se varandra, att prata med varandra och att aldrig glömma de som har ont i magen denna dagen för att skolan är tryggare än hemmet. Sedan avslutar prästen med att dra i gång en talkör:

Vad är viktigast på sommarlovet?

(alla svarar/skriker:)

ATT VA´ SCHYSST!!!!!!!

Glad sommar, alla fina barn!

Ps. Detta är ju mina jätteprivata åsikter såklart! Svenska kyrkan och Aller media kan tycka helt andra saker och det fina i att leva i en demokrati, är att jag kan vara både präst och skribent, men ändå inte vara styrd i vad jag tycker och trycker 🙂 ds

(150)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar