Annons
Annons

Work work work work work work!

Jobbhelg! Mitt när solen gassar som bäst och alla vallfärdar mor stränder och parker, klipper gräsmattor  och påtar i balkonglådor…så är det jobbhelg för rätt många av oss. De flesta som jobbar oregelbundet är vana vid det. Och många trivs med det. Jag är en av dem. Jag gillar att vara igång på helgen, även om det såklart tar tid från familjen.

Jag har skrivit några inlägg om vad en präst gör en helt vanlig dag, men vad gör vi på helgen då? Det är oftast också helt vanliga dagar. Mindre tid på kontoret, men minst lika mycket aktivitet. Jag tänkte ta med er på en typisk jobbhelg, förhoppningsvis med uppdatering varje kväll.

Alla vet att helgen börjar på fredag eftermiddag, så vi kör redan nu.

Näringsrik lunch är ett måste innan begravningseftermiddagen börjar! Två dammsugare i bilen är alla dietisters goda råd (said no dietist ever).

Det var 33 grader i bilen. Jag lyssnade inte på vad de pratade om på Radion. Synd, för Vetandets värld brukar vara ett bra program.

Fredag är begravningsdag i nästan hela Svenska kyrkan. Det är oftast begravningsdagar tisdag, onsdag och torsdag också, men många förknippar begravning med fredagar.

 

Att jobba med döden är både tacksamt och svårt. Döden är ofta vacker och jag tänker ibland att jag är som en motsvarighet till en BB-sköterska. Förlossningen tar barnmorskor hand om, liksom sjukvårdspersonal (oftast) är de som har hand om döden (det händer ju som präst att man är med även då, men det är rätt sällan). Sen kommer eftervården. Livet efter, för en familj som plötsligt förändrats i grunden. Döden och födelsen påminner mycket om varandra. Vid förlossningar finns alltid döden med, nära eller långt borta och vid ett dödsfall finns alltid livet med, nära eller långt borta. Döden är en lika stor del av livet som födelsen.

I vår tid har döden en så undanskymd roll. Vi pratar inte om döden, vi gör tappra försök att skydda barn från döden, vi hanterar vår egen dödsångest genom att låtsas som att döden inte finns. Berätta för varandra hur ni vill ha det! Mediapappan vet att det absolut inte får serveras smörgåstårta när jag begravs. Jag vill ha den enklaste kistan i spånskiva och bårtäcke över, inga blommor, lägg de pengarna på gåvor till något jag ömmar för, typ kvinnojourer och flyktingbarn. Drick vin efteråt, gärna hela kvällen! Det behöver inte vara mer dramatiskt än så att prata om det.

Begravningar kräver mycket förberedelser, inget får göras på rutin, även om förberedelserna går rätt mycket snabbare nu än när jag var helt grön. Det går inte att tappa fokus under själva gudstjänsten och varje ord måste vägas på guldvåg. Döden river ofta upp sår i familjer och det gäller att känna av vad i en människas berättelse som passar att säga högt.

Sedan kommer utmaningen som är tusen gånger svårare än att genomföra själva begravningen: att bli mamma 100%. Oavsett om jag är med på kaffet efteråt eller inte, så kommer ju en punkt där arbetsdagen tar slut och barnen ska hämtas. Familjen som haft begravning åker på sitt håll, någon kanske hem till ett tomt hus. Jag åker hem till fredagsmys. Det är en balans jag måste kontrollera. För jag kan inte vara överallt hela tiden. Fredagshämtningen med inköp av kinderägg och lördagsfrukost måste få ta mitt fulla fokus, annars kan jag inte ha prästfokus fullt ut när det behövs. Jag får ta ett glas rosé medan grillkolen grånar, alla letar efter en borttappad sko och gråter över utspillda såpbubblor. Försommarfredag, i glädje och sorg (och en rätt stor portion mammagormande vid läggdags).

Nu återstår bara att flytta barnen till sina egna sängar, fylla på chipsen och se vad The Walking Dead vill ge mig ikväll. En fluga surrar ilsket och berättar om en natt med rätt lite sömn.

Imorgon får ni följa med igen, då kör vi vigsellördag. Livet alltså…ja, och döden…

(19)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar