Annons
Annons

Livstecken

Hallå prästmorsan, var är du?

Här är jag!

Här. Här är jag!

Konfirmandläger i två veckor. I världens ände. En otroligt vacker ände av världen, men så sjuuuuuuukt långt hemifrån. Jäkkvik heter orten, typ 200 mil hemifrån.

Från Malmö åker man till Stockholm, från Stockholm till Skellefteå, Från Skellefteå till Arvidsjaur, från Arvidsjaur till Arjeplog och från Arjeplog till Jäkkvik.

Två veckor i två väskor…

Jag har varit på många långläger tidigare, men det var innan barnen. När jag fick barn var det liksom uteslutet att åka hemifrån två veckor på raken. Inte för att stackars Mediapappan inte kan rodda hem och barn i två veckor, för det kan han, utan för att två veckor har känts som hundra år. För mig mest, tror jag.

Dans-trion. Det går ju ingen nöd på dem.

Det kommer bli fantastiskt, det är jag övertygad om. Långläger är alltid kul och miljön är helt galet exotisk för någon med skånsk mylla upp till knäna. Är inte Johanna mer ballerinaskor och högklackat? undrade en väninna till min mamma. Jo, så är det. Jag sitter här i vandringskängor och små ploppar till örhängen, utan smink och våldsamt praktiska kläder. Lite vilsen. Lite lägtanssjuk. Lite ur mitt element. Men – också helt galet förväntansfull. Jag hör glada tonårsröster som stimmar, fåglar som sjunger och tittar på en sol som aldrig går ner.

Livet, hörrni. Livet!

(19)
(0)
Kommentera

 


Annons

Om krisen eller kriget kommer…

Har ni läst den, broschyren som kom hem från Farbror Staten härom veckan? Jag har! I något tidigare inlägg, så skrev jag en massa om just hemberedskap och sånt som faktiskt är jätteviktigt. På riktigt jätteviktigt. Jag tror ju inte vi har krig imorgon, men elnätet är faktiskt bland det mest sårbara vi har och vi är extremt utsatta efter bara några timmar utan el.

Nog om det. Du har läst broschyren? Gör det annars!

Nästa fråga: Minns du högstadiets lite svettiga, finniga unga pojkar som satt i källare och lekte med tärningar? Jodå, visst minns du dem? Rollspelarna. Kanske var du en sån själv? Kanske var du en av de fåtal tjejer som släpptes in i dessa heliga gemenskaper? Jag provade att spela lite halvhjärtat, men fastnade väl aldrig. Jag älskar att berätta en bra historia, det är ju något djupt nedärvt. Vi människor gillar ju att samlas runt lägerelden och berätta sagor. TV kallas det sedan några årtionden tillbaka, men fenomenet är detsamma. I alla fall, som ung fastnade jag för fenomenet att berätta en bra berättelse, men det där med regler och tärningar….give me a break…

Men nu, i någon slags odefinierbar medelålder, så har Mediapappan plötsligt dragit in mig i en värld jag aldrig trodde jag skulle återbesöka. Rollspelet.

I tre timmar försvinner prästen Johanna Öhman till förmån för mutanten Bjork – muterad till insektoid. Efter bilden togs, så samlade hon på sig mer mat och fler patroner så ni behöver inte oroa er. Om nu någon gjorde det… 😉

Vi snackar apokalyps-rollspel. Världen har gått under, överlevarna har blivit muterade till oigenkännlighet. Vi kämpar för överlevnad, mot rötan – den sjukdom som den stora katastrofen har ansatt allt levande med, mot andra mutanter, mot infantiliteten som rötan skapat och som hotar vår fortsatta överlevnad.

Innan vi vet var dagens äventyr ska föra oss. Lever våra karaktärer ens, när kvällen är slut?

Åh jisses, det är så spännande! Ni anar inte. Det är krisberedskap och historieberättande på samma gång. Jag får leva ut alla dagdrömmar jag har om att kuta runt på apokalypsens igenvuxna motorvägar i jakt på krubb och artefakter från den gamla tiden. Konflikthantering, omvärldsanalys, beslut under stress… men framför allt – bara kul. Så himla kul! Hur ofta unnar man sig som vuxen att leka på sina gena villkor? Vi med små barn leker ju alltid på andras villkor och så måste det ju vara, men detta är att unna sig. Att unna sig att leka…varför tappar vi det som vuxna? Varför har det blivit lite töntigt och ful att leka?

”Dörren ni kommer till är stängd, men ni hör att det rör sig bakom…öppnar ni?”

När unnade du dig att leka på dina egna villkor senast?

 

(20)
(0)
Kommentera

 


Annons

Rulla in en boll och låt den rulla…

I höstas blev Mediapappan inblandad i ett projekt där ett företag skulle designa en boll som en bensinmack skulle ha som lockprodukt under fotbollsVM. Kul! Han satt länge med detaljer på en boll där varje ruta var en flagga. Bollen blev riktigt snygg.

Sen gick det ett tag. Macken valde ett annat företag för att designa kampanjen och det var inte så mycket mer med den saken. Sånt händer ju. Bizniz är bizniz och de var inte bäst just den gången.

Sen gick det ett tag till…

…och en vacker dag fram på vårkanten då vi stannat för att tanka, så såg Mediapappan plötsligt en bekant design tyckt på en stor vepa utanför macken. De valde alltså bort mediebyråns koncept, men snodde med sig Mediapappans bolldesign. Eller tja…det vet vi ju inte. Även Mediapappan själv erkänner att flaggor på en boll kanske inte är världens mest originella idé inför fotbollsVM, så antagligen har även en annan mediasnubbe/snubba tänkt ah, men flaggor på en boll är väl fräscht när hela världen ska joxa med trasan! Jag sysslar inte med förtal här alltså. Ingen har på riktigt snott något. Det bara känns så. I Mediapappans ömma hjärta känns det så.

För djupt inne i sitt designhjärta, så ser han ändå bollen som sin egen. Min boll! har han sagt fler gånger än valfri unge från småbarnsavdelningen de senaste veckorna. Så jäklar vad vi har tankat och köpt läsk. Vi har tankat och fått stämpel, köpt läsk och fått stämpel, köpt korv och fått stämpel.

Till slut, igår när jag och Storebror körde hem från helgens äventyr tändes tanka-lampan precis när vi körde förbi den aktuella macken. 30 liter och sista stämpeln!

Vilken lycka! Bollen! Den vi gått och suktat över. Den, som kostat två fulla tankar drivmedel och 24 burkar läsk (utspritt på några veckor alltså, vi är inte galna).

Världens mest fotbolls-icke-intresserade familj äger nu en boll. Riktigt vad vi ska göra med den vet vi inte, men vi kickar den mellan oss. Joxar med trasan…så att säga…

Rulla in en boll och låt den rulla vi ska fixa till en riktig jubelfest

gitarren stäm och stråken kläm

och glader han skall bli vår hedersgäst

(9)
(0)
Kommentera


 

Laddar