Annons
Annons

Lucka 11. Money, money, money

…makes the world go ‘round…roten till allt ont…

Och ett nödvändigt ont, som man måste lära sig hantera.

Storebror har numera veckopeng. Det är nyttigt för alla! 20 kronor i veckan, som tydligen är norm för sexåringar, får han (ja, han är fem, men i huvudet en rätt stor femåring…som har stenkoll på matte och har börjat ställa livets stora frågor). Eller får och får, han sliter ihop dem. På måndagar bestämmer han mat och lagar den och på fredagar ska hans rum vara städat. Det är jobbet. Dessutom eftersträvas trevlig attityd gentemot livet, systern och föräldrarna. Det senare är just eftersträvansvärt och jobbas på, men inte avgörande (om inte otrevligheten blir ren elakhet) – liksom hos alla som förvärvar pengar. Jag förväntas ju sköta mitt jobb (motsvarande matdag och rumsstädning), men om jag är otrevlig en dag på pastorsexpeditionen så får jag ju inte löneavdrag. Det hade ju varit absurt!

Han äger numera 40 kronor. Igår stod han inför dilemmat köpa ett spel till ipaden eller spara sina pengar. Han var riktigt bekymrad, för han ville ju så gärna ha spelet. Och han älskade samtidigt tanken på att på fredag äga 60 kronor. Och på dagen innan jul 80 kronor. Och när det nya året kommer 100 kronor! Han grät en skvätt över sina ekonomiska val, men det slutade med att han fortfarande har 40 kronor och istället önskar sig spelet. Vi gav honom en hint om att det kanske, eventuellt, möjligtvis var det bästa valet…sakta, men säkert förstod han det. Han tjurade sig igenom läggdags, men var nöjd över sitt val idag.

Vid hemkomst idag, så ville han verkligen inte laga mat. Han tjurade och strulade, hotade med att ta sönder dammsugaren (otippad grej att hota med, kreativt!)…när Mediapappan upplyste honom att den som lagar mat också får bestämma köksmusik, så kunde han gå med på att följa med ut i köket i alla fall. Väl där, lagade han världens godaste lammgryta (ja, alltså, han får naturligtvis vuxenhjälp…jag är också rätt nöjd med grytan). Vi fick middag! Veckopengen räddad! 

Storebror Mannes lammgryta (4 pers plus en matlåda):

600 gram lammbog (bryns och kokas med lök och morot flera timmar kvällen innan, står sedan i sin egen buljong över natten och dagen)

en stor lök, det gröna på en purjo, massor av småchampinjoner, jättemycket timjan, jättemycket persilja, med-risk-för-eget-liv-i-mörk-trädgård-hämtad-rosmarin, lagom med buljong (använd koket från kvällen innan), några skvättar vin, en skvätt grädde.

Stoppa allt i grytan i lite olika etapper och fräs, häll på sånt som är blött, koka ihop, toppa av med grädde. Koka potatisar lite för länge.

Hepp!

 

(10)
(0)
Kommentera

Annons

Lucka 10. Vi komma, vi komma… inte längre

Från pepparkakeland. Det är därifrån vi kommer. Åtminstone i luciasammanhang, gällande en viss bestämd ung dam. I två år har hon engagerat sig hjärtligt i luciatåget. Första året fick hon titta på bilder av luciatåg och peka vad hon ville vara. Hon pekade på pepparkakan (föga förvånande, klart en 20 månaders människa pekar på kakan…). Förra året hade hon lät sig prata och var mycket bestämd: pepparkakeland! Ok, ok!

I år har hon inte heller vacklat en sekund. Där Storebror stundtals bytt inriktning (tärna-tomte-stjärngosse), har hon nu inträtt i den drottninglika roll som anstår en treåring som insett att här finns ett fält för självbestämmande. Det finns bara ett alternativ: Lucia. Med krona. 

En luciakrona känns väldigt mycket som en engångsinvestering. Du köper liksom inte luciakronor fler gånger i livet. Jag har bara ägt en. Jag vet inte om det var något magiskt hållbart med 80-talets formpressade plast, men jag kan helt ärligt säga att jag bar samma luciakrona från tre års ålder till…tja…nio? (å andra sidan slits ju inte en luciakrona särskilt intensivt…) Och idag kan jag känna att behovet av att äga en luciakrona har minskat drastiskt.

Idag införskaffades hennes höghets regalier. En femtiolapp kostar lyckan. Plus batterier…men det hoppades prästmorsan att vi hade hemma. Gissa om vi hade det? Nej, några ledsna AAA låg lite utspridda i skafferiet, men några AA fanns inte. Det brukar inte vara så populärt att stjäla batterier från väggklockor och spelkontroller, så kronan är än så länge släckt. Ingen bryr sig, allra minst ljusets drottning själv. Bara det att kronan finns, gör att hon brädar alla som gått på fest i Blå Hallen ikväll.

Vi är ju uppenbarligen av samma skrot och korn hon och jag. En drottning – it takes one to make one!

1985:

2017:

(7)
(0)
Kommentera

Annons

Lucka 9. Roadtrip!

Jepp, jag missade lucka 8. Sorry. Det kom ett fredagsmys emellan. Det gör ju det ibland och så måste det vara.

Idag tar vi igen det med råge.

Idag var det stora roadtrip-dagen. Den lediga lördagen innan julgalenskapen börjar. Fin och rolig galenskap alltså, you can’t spell galenskap without love and gullegull (jo det kan du, men det är ju inte poängen).

Vi köpte ett lamm! Som inte lever, trots att det hade varit rätt gött att ha en liten gräsklippare på tomten. Min gamla kollega på bästkusten driver ett litet lammjordbruk och säljer således jätte-ekologiska, västkustska lamm.

07.15 kollade vi på julkalendern på play, slängde ner matsäcken i väskan, toppade upp termosmuggen med extrastarkt kaffe and hit the road, route E6!

När vi körde över Hallandsåsen, jublade hela bilen! Nu är vi i Halland, barnen! Åh jag ÄLSKAR Hallang! hördes från baksätet. Oklart vad som är just precis SÅ himla gött med Halland (Hallang), men visst, det är en bra del av E6 och skönt att hastigheten är höjd till 120, så visst – vem älskar inte Hallang?!

09.17 kissa i Laholm!

11.30 rullade vi upp för Tjörnbron, min gamla pendlingsväg. Så många gånger jag rullat upp på den. I glädje och sorg, gravidspyende, stressad, avslappnad, försenad (har fastnat på samtliga fartkameror på Tjörn), helg och vardag. Visst känns det i hjärtat att åka över just den bron…

Sen fick vi hälsa på fåren. Det var väldigt gulligt. Storebror, the ultimate city kid, stod utanför stallet. Han är extremt känslig för lukt. Han vill ha betong och biografer, city lights och avgaser. Typ som sin mamma då, med undantaget att mamman gillar att klappa djur och inte bryr sig så mycket om lukt. Fast när vi fått kaffe och lekt med andra barns leksaker, så var han mycket bestämd med att han ville bo på gården. Han skulle inte med hem…inte förrän han kom på att han hade blivit lovad att åka inom det älskade gamla Biskopsgården, Öhmans gamla Gbg-hoods, för att kolla på sin gamla förskola, parkeringen där Lillasyster föddes och inte minst huset. Så efter två timmar på fårfarm, packade vi bilen full av lamm och drog mot Gbg!

Lillasyster, tackan Lady och fårbonden Anna i samspråk om livets väsentligheter…

Så, till sist landade vi på Hisingen. Älskade, älskade Biskopsgården! Vi tittade bara, för vädret kylde på, solen sjönk snabbt och Prästmorsan hade ingen lust att köra på en nerisad motorväg i mörker. Vi ville nog egentligen gå av och gå lite. Titta på vårt hus och ta en promenad, en riktig Biskan-prommis…men vi höll oss. Det är alltid lite konstigt att vara gäst på ett ställe som man tidigare tillhört. Storebror, som har ett lite märkligt sentimentalt drag, ville titta länge på gamla förskolegården. Det var tydligen så roligt där. Han kom inte ihåg att han var två, mest åt sand och ville gå in och läsa Alfons…och fick sjunga frikyrkliga Jesussånger i luciatåget…som han grät sig igenom i mitt knä. Pingstkyrkan var huvudman för förskolan, extremt duktig personal, men mycket Jesus på Lucia och en pastor som kom och lagade fisk en gång i veckan, vi kallade honom Pastor Lax. Oavsett, så var det fint att kolla på de gamla grannskapen. Mina barn är födda i den stan, vi gifte oss där, vi levde våra liv där så länge…och det sätter ju spår i hjärtat. Åh, vad jag alltid kommer att älska Biskopsgården! 

Sen åkte vi hem. Till Malmö! Fina, älskade Malmö, här vill vi också vara. Här finns också hjärtat. Det är fint att ha hjärtat lite överallt, då är man ju alltid hemma någonstans.

I Falkenberg hade Lillasyster somnat och storebror började tröttna rejält på att bara sitta i baksätet. Visst är vi i Malmö snart, mamma? Nja, det är en stund till, gubben… Om vi inte är hemma om 50 grader, så blir jag arg! Oklart vad det egentligen betydde, men tydligen var vi hemma inom 50 grader, för han var rätt glad när vi kom hem. Njae…rätt sur faktiskt, nu när jag tänker efter…borde nog ha skyndat mer, kanske körde jag på 100 grader…?

En fin dag blev det, i alla fall! Och i frysen ligger ett lamm i lite olika bitar. Vi har mat för fem kompanier, kom och ät!

(31)
(0)
Kommentera

Laddar