Annons
Annons

Anteckningar från en ribbstol

Magiska gymnastikskor

Magiska gymnastikskor

Det första tecknet på att barnen inte är så himla små längre, är att jag numera är mamma på bänken. Med ryggen mot ribbstolen, rumpan på hård gympabänk, hållandes vattenflaskan med Anna och Elsa på. Ibland rättar vi till skor, ibland säger vi åt våra barn ”lyssna på tränaren!” eller ropar ”snyggt!”. Ibland är vi ute i omklädningsrummet istället. Där luktar det svett och den enda toaletten är en barntoalett. Jag lovar, handfatet når mig till knäna. Att bli kissnödig, innebär ett knäböj som även de  mest frustande, pustande spänniskillarna på gymet hade blivit impade av.

Annons
Jag får en känsla av att de hånar mig, men kan inte sätta fingret på exakt för vad...

Jag får en känsla av att de hånar mig, men kan inte sätta fingret på exakt för vad…

Mitt barn tränar gymnastik. Det är nytt för oss alla att säga så. Innan gick han på Bamsegympa. Nu har han flyttats upp till de äldre barnen och fått glittriga gymnastikskor. Alltså, inte springskor, inte gympadojor…gymnastikskor. Det är viktigt. Det är viktigt att han gör ljushopp och landar på fötterna. Det låter han ingen glömma. Det är viktigt och på riktigt. Det är dessutom viktigt för mig att visa honom att andra vuxna är auktoriteter. Just det går…sådär.

Ribbstolsnötare. Vattenhållare.

Ribbstolsnötare. Vattenhållare.

Varför är det så, att när jag tittar på honom så tramsar han? Lipar vid minsta motgång, landar medvetet på huvudet och springer runtruntrunt tills jag väser ”lyssna på tränaren nu, annars åker vi hem”. Samma sekund som han inte är medveten om att jag tittar, så gör pojkvaskern perfekta ljushopp, kullerbyttor med avslutning, står i led som om han tränade truppgymnastik i Sovjet och slår runt både bak och fram i ringar. Vem är den pojken? Gör era barn så? Om ja, varför, tror ni?

Inte passets bästa hopp, han såg ju att jag kollade på honom...

Inte passets bästa hopp, han såg ju att jag kollade på honom…

Vi har för övrigt fostrat en liten förhandlare, dessutom. Igår hivade han plötsligt upp en liten lapp med texten

”Om du köper glass

jag städar”.

Det var fel på vårt sätt att läsa, inte hans meningsuppbyggnad, hävdade han bestämt. Tydligen stod det ”Jag städar om du köper glass”. En hel helgs kamp om att få honom att plocka upp på sitt rum fick sin kulmen i detta korta budskap. Lappen adresserades till Mediapappan, tack och lov. Han är inte lika hetsig i sin uppfostran av barnen. Det blev glass. Två var.

 

 

(13)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar