Annons

Den lille prinsen

Vi är en extremt vanlig familj. Vi gör extremt vanliga saker. Ibland tittar vi på TV där ovanliga människor (även kallade kändisar) gör ovanliga saker (typ köper 10 par skor och åker till Dubai över helgen). Sen konstaterar vi att det är rätt skönt att vi är extremt vanliga.

Annons

Eftersom vi är extremt vanliga, hade jag tänkt att den lediga måndagen med barnen skulle spenderas på 1. Biblioteket 2. Mataffären 3. Lagandes falukorv. En av tre saker uppfylldes, av ren nödvändighet.

När den extremt vanliga måndagsfrukosten (runda mackor med prästost) serverades, så jazzade en liten kalsongprins in i köket (han vet att vi inte äter utan byxor i extremt vanliga familjen, men han anser sig ibland stå över det). Kalsongprinsen, tittade på oss andra och sa med dryg överklassröst: Ska vi titta på den nya My Little Pony-filmen på bio och äta sushi idag? Prästmorsan ville först dö av skratt över den lille prinsens totala ekonomiska aningslöshet. Sedan frågade hon lite försynt om det var någon som fyllde år idag, eftersom kombinationen av bio och hämtmat har födelsedagsstatus i extremt vanliga familjen. Men nej, jag hade inte missat någon födelsedag. Han bara kände att Biblioteket, Affären och Falukorven inte var honom värdigt just idag. Han är alltså inte vanligtvis så bortskämd, utan rätt glad åt livets enkelheter.

Det sista jag någonsin vill är att titta på den nya My Little Pony-filmen. Jag har sett trailern. För att belysa detta, kommer här en lista över saker jag hellre gör än tittar på den nya My Little Pony-filmen:

  1. Städar en äcklig toalett.
  2. Sitter på ett tråkigt möte.
  3. Sover med en dålig kudde

Men jag är ju inte den som är den. Telefonen hivades upp och biografer kollades. MLP visades inte i Malmö igår. Eller, kanske någonstans, men inte på bion mitt i stan. När jag skulle lägga ner telefonen och meddela barnen att bio inte var aktuellt just idag, så tittade en liten björn på mig med pigga ögon. Det finns en ny Paddington-film. Jag hittade genast en trailer och visade för barnen, de jublade, bråkade lite såklart eftersom det innebar att kalsongprinsen var tvungen att sätta på sig kläder och sedan bar det iväg. På mindre än en timme förvandlades liksom extremt vanliga familjen till någon slags fräsch kändisfamilj som känner sig så himla spontana hela tiden. 

En grej som händer när man går på bio klockan 12.30 en måndag är att det inte är en själ i hela salongen. På riktigt. Vi hade 300 platser för oss själva. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Vi kunde stå på stolen när det var spännande, lägga upp benen när det var mysigt och ha jackan på ena stolen och popcornen på den andra.

Det gör inget om man råkar fisa!

(kort recension: Paddington var underbar. Jag vill se den igen, fast på originalspråk. Hugh Grant gör en utmärkt skurk och manuset är jätteroligt. Lillasyster som är 3 kunde återberätta storyn, typ, så den är ändå på en helt ok nivå!)

Jaha, den lille prinsens dag fortsatte. Mor ringde sushirestaurangen och beställde. Glöm inte att jag bara vill ha rullar, mamma! Mina ögonbryn kan ha varit höjda långt uppe i pannan hela måndagen. Vem är denna gosse? Han är ju underbar och odräglig på samma gång!

Sushi hämtades och åts. Prästmorsan hade glömt att säga till att två menyer skulle vara utan wasabi (viss panik uppstod, men det löste sig), Lillasyster petade ut allt sjögräs ur sin misosoppa, åt tre skedar buljong och ansåg sig sedan färdig.

Ja, det gick inte att få med bara rullar…men vem pallar stå och peka ut varenda sushibit?!

Ibland glömmer jag att barnen har egna tankar och planer. Varför är det alltid på mina villkor på lediga dagar? Uppenbarligen har Storebror gått och tänkt på denna dagen och planerat hur han skulle vilja ha en ledig dag. Vi fattar ju också att vi är extremt privilegierade, långt ifrån alla kan spontant dra iväg på en riktig kalasdag en vanlig sketen måndag i november. Faktum är att vi inte alls kan det varenda månad heller, men det betydde mycket för oss alla att vi faktiskt hade möjlighet idag. Och det blev en viktig ekonomisk läxa för Storebror. Det är för att vi hjälps åt, Storebror, som vi kan göra dyra saker idag. Om vi släcker lamporna när vi går ut från ett rum och inte köper godis hela tiden, så sparar vi pengar tillsammans. Gör vi? Jepp, vi hade låg elräkning denna månaden för att vi har varit duktiga allihopa och då kan det hända att jag säger ja till bio då och då. (jag fattar ju att vi är extremt privilegierade ändå, att vi ens har pengar över till bio då och då, men man måste börja någonstans att lära barnen om pengars värde och att alla inte har allt…då måste man ju börja med hur man själv har det och utgå från det, eller hur?)

Idag då? Fortsätter vi med lyxen? Bah! Ro hit med falukorv och makaroner, så att extremt vanliga familjen kan hitta hem till sig själv igen…

 

(44)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar