Annons
Annons

Det är insidan som räknas

Idag träffade jag en skolklass! Åh vad roligt det är med skolbarn. Förra veckan sågs vi i deras klassrum och pratade om hur det var att ara barn i deras lilla by förr i tiden och funderade tillsammans över skillnader och likheter mot att vara barn i deras lilla by idag. Eftersom skolan och kyrkan var så tätt hopkopplade förr, så fick jag komma och berätta om skolan och kyrkan förr.

Annons

Denna veckan träffades vi igen och de fick komma till kyrkan, som ligger granne med kyrkan (yttepytteliten by mellan två lite större samhällen, med yttepytteliten medeltidskyrka bredvid en yttepytteliten byskola).

Jag hade lovat att de skulle få gå upp i tornet. Varför lovade jag det? Jag ångrade mig genast. Jag och höjder är inte kompisar. Jag får dödsångest av minsta lilla höjd. Men visst, det är spännande. Jättespännande till och med. Ultrasupermegaspännande till och med!

Jag var på plats en bra stund innan. Tände ljus, plockade fram prästkläder och…testade att gå upp i tornet…ville gråta lite, men kunde inte låta bli att gå på rangliga plankor ovanför valven. Fascinerades av hur valv ser ut uppifrån. 

Tänk att folk byggt detta. Själva. Tänk att folk har lyft och burit, räknat och huggit. Jag blir alldeles matt. Tänk att valven stått i tusen år. TUSEN ÅR! Fatta orimligheten i att något vi gör nu skulle bestå i TUSEN ÅR.

Jag blir alldeles matt!

(9)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar