Annons
Annons

Det var ju tråkigt…

Det var ju verkligen jättetråkigt. Jag hade någon slags föreställning om att vi skulle ta hem det här. Med det här menar jag hela VM. Tror jag. Eller bara göra ett mål. Båda grejerna hade varit bra. Samtidigt är jag så pass icke-frälst av bollsport att det inte riktigt berör mig på djupet. Inte allra längst in i hjärteroten. Beröringen stannar utanför hjärteroten.

Annons

Kul var det, i alla fall! Jag har aldrig tidigare sett på fotboll med barnen. Bara det var en festlig upplevelse. Storebror ropade det är bra, vad duktig du är, kom igen! varje gång någon med gul tröja sparkade på bollen. Lillasyster var linjedomare, iklädd prinsessklänning. Om den vita linjen är här, så får man inte hoppa över den och hoppar man över den så visslar jag och då får du inte spela fotboll. 

Andra halvlek grillade vi korv med datorn bredvid grillen. Linjedomaren tog en tupplur och supportern plockade bär. Mamman viftade med grilltången och skrek nejnejnejnejnejnej i trädgården.

Sen åt vi. Mamman konstaterade i 85:e minuten att det nog var kört nu. Då blev hon uppläxad av supportersonen: Jag tänker i alla fall heja på dem tills det är slut. Good sportsmanship, min son!

Vanligtvis kör vi på devisen att vi äter med byxorna på, men potatissallad och prinsessklänning är ingen lysande kombo och ingen orkade hämta andra kläder…om någon undrar var grönsakerna är, så kan jag meddela att det gör jag också. Det brukar i alla fall komma fram någon sorglig tomat, men idag så kom den tomaten inte fram. Får se om barnen överlever natten…

Jaha, nähä, joho…VM tycks vara slut…och än verkar jorden inte ha gått under. Tråkigt, men inte katastrof. Jag tänker att livet går ut på att lära sig skillnaden på tråkiga händelser och katastrofer. Tips från coachen: detta kavar inte in som katastrof. Tänk på det!

(Förresten, det verkar som att den där julikalendern sket sig. Det blir nog vanligt bloggliv i juli. Det kvalar inte heller in i katastrofkategorin.)

(9)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar