Annons
Annons

Ensam hemma

Prästmorsan är ensam hemma!

Man och barn firar påsk hos farmor i Kalmar, Prästmorsan ska arbeta eftersom Prästmorsan är just präst. Det sjuka är att Prästmorsan knappt varit ensam hemma mer än högst några timmar de senaste sex åren och vet inte riktigt hur man gör. Det är en helt ny värld att upptäcka. Rätt lyxig, rätt tråkig. Det gäller att sysselsätta sig anade Prästmorsan tidigt och planerade genast hur hon skulle spendera alla de ensamma dagarna, när inte plikten kallar.

Annons

Ensamheten började redan på torsdagen.

18.00- 00.00 Jobb, jobb, jobb och sedan lyx, lyx, lyx. Prästmorsans mamma firade sin pensionering med att bjuda ut man och dotter på Grand Hotell i Lund efter att skärtorsdagens kvällsgudstjänst klingat ut. Mycket festligt! Champagne och planka med diverse lyxiga charkuterier av allehanda sorter. Drink i baren och hej och hå! En mycket trevlig kväll!

Fint som snus!

Sedan skulle Prästmorsan åka hem. Då har nån smart jäkel bestämt sig för att bygga en spårvagn i halva Lund, så det går inga tåg! Ersättningsbuss var lösningen. Då har en annan smart jäkel haft som jobb att planera ersättningstrafiken. Den personen bör nog fila på sina argument inför årets lönesamtal…för det fanns liksom ingen buss. Alls. En tredje smart jäkel (ingen ironi nu!) ringer snabbt sin chef och kapar SJs buss till förmån för Skånetrafikens kunder. Typ. Naturligtvis kapade han inte bussen, men plötsligt ropade alla att SJ-bussen faktiskt gick, även för oss stackare som inte hade SJ-biljett.

”Tycker du själv att det här gick bra?!”

Klang och jubel, på mindre än en halvtimme var jag hemma. Då inser jag att jag glömt min laddare i bilen, som ju lämnades i Lund. Och datorsladd. Så jag kan varken göra mig hörd eller höra. Inte kommunicera alls. Till saken hör att jag inte kan sova utan att lyssna på någon som läser en ljudbok för mig alternativt skvalande TV. Jag vill ha sällskap, helt enkelt. Lösning? Sova i Storebrors säng eftersom han har en väggfast TV. Fint som snus, tre minuter in i en dokumentär om brittiska krigsveteraner sover jag tungt och gott.

9.30 Prästmorsan vaknar utsövd i sin sons säng. Solen skiner! Dagen verkar lovande. Tar bussen till Lund. Prästmorsan smiter in i kyrka på vägen och långfredar sig lite, som sig bör en ledig långfredag. Dricker köpekaffe i solen. Känner livet i sig. Hämtar sin bil och kommer hem till tomt hus. Shit vad huset är tomt. Slår bort den tanken…och börjar städa.

Mammadansade sådär pinsamt hela dagen. Nu är allt på golvet städat och golvet skinande rent!

Som hon städar! Som det grott igen av leriga stövlar som trampats runt trots vuxna protester och dammråttor som hånlett åt Prästmorsan och Mediapappan och pipit: vi vet att ni inte orkar, kyla och mörker utomhus och är det lönt egentligen – barnen skitar ändå snart ner igen hö, hö, hö. En plötslig våg av städenergi faller över Prästmorsan, som städar och städar och städar. Under bokhyllor, under sängar, mellan tvättkorg och tvättmaskin, uppe på hyllor, ner i toastolar. Ingen yta undkommer!

Timmarna går. Med oförtruten ork städar Prästmorsan konstant i sex timmar. Känn på den. Här är såååå jäkla rent. Jag gissar att det håller sig till…tja, måndag kväll kanske?!

Pratar med barn. Saknaden hugger till. Jag gillar ju inte alls att vara ensam. Superskönt att städa ifred, men nu då?

Saker man får lov att göra när man är ensam hemma: Äta fetaost och oliver till middag. Och fläsksvålar som fredagsmys-snäx. Ovanstående får jag ju naturligtvis göra när jag vill, jag är ju inte livegen alltså…men jag kommer nog mest på tanken när ingen tjatar om Kinderägg.

Mina tänder har alltså inte samma gröna nyans som oliver i verkligheten…

20.00 bakar Prästmorsan en påsktårta och slickar skålen. Är hon en superkvinna eller? Ja, hon är nog det nu när vi tänker efter. Det vore dumt av henne att bli onödigt ödmjuk, faktiskt.

22.00 Prästmorsan slänger sig i säng. Zombies klappar henne stillsamt på kinden och säger vilket dygn du har haft, kära du. Imorgon får du fira påsk både på jobbet och med dina föräldrar. Och sen, sen kommer dina gullisar hem igen. Under tiden ska vi se till att du mår bra. 

Ensam hemma, tja vad ska jag säga? Skönt! Och ensamt. Och underbart. Och tråkigt. Och vilsamt. Och rätt intetsägande.

Tur jag har dem, de där som gör att jag aldrig är ensam hemma mer än småstunder. Tur att jag får lov att vara deras. Tur att de vill ha mig…och tur att jag får lov att vara jag.

 

 

(22)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar