Annons
Annons

Första gången…

Jag har varit präst i snart 11 år. Jag har gjort det mesta. Absolut inte allt, men det är sällan jag numera ställs iför en uppgift som jag är totalt blank inför. Visst frågar jag ofta kollegor om råd och tips, liksom att jag ofta får frågor om råd och tips tillbaka. Men oftast gäller det ju vardagsjobb. Snabba lösningar på rätt enkla problem som man egentligen mest vill ha en second opinion på.

Annons

Så ringer telefonen. Byalaget skulle gärna vilja att du vårtalar vid valborgselden. Tja…jo, ja…ja, men det kan jag väl absolut! Tackarsomfrågar och hurdagsskajagvaradär?! 

Visst vet jag att kollegor runt om i landet gör detta varje år, inga konstigheter. För mig är det däremot första gången. Min vårtals-oskuld är intakt.

Det vore en lögn att påstå att jag är stressad över detta, för det är jag inte det minsta. Jag tar det på stort allvar alltså, ingen raljant ton över något annat än mitt eget högmod här inte… men jag vet att jag är rätt bra på att säga fina saker. Jag har däremot inga uppslag. Vår, eld, kungens födelsedag, sankta Valborg och diverse former av fornsed…det är en högtid med mycket strössel på glassen alltså…

Eld, det kan jag!

Sen ska jag grilla korv, men bli för varm vid elden och därför äta rå korv med brännmärken på. För så gör man. Sen ska jag se till att mina barn inte springer in i elden. Sen ska jag frysa mig blå, för på valborg ska man inte klä sig varmt för då är det vår på riktigt. Sen ska jag lyssna på en frusen kör och gråta lite för att vårsångerna är så vackra. Sen ska jag bli lerig och känna mig som Madicken. Sen åker jag nog hem.

Vår, det kan jag!

Så, nog ska det det gå bra. Jag gillar ju eld och vår och frusna fötter. Ett ångestmoment är ju att alla föräldrar på barnens förskola lär vara där, men så är det väl att vara prästen mitt i byn. Antagligen kommer prästens barn rusa rakt in i elden samtidigt som Prätmorsan ska tala vackert. Välkommen våren!  – Hallå! Nu springer ni bort från elden. Hur många gånger ska jag behöva säga det? NÄR ska ni börja lyssna på mig?! Va? Va?  – Ja, en vis människa sa en gång blablabla våren, våren… Typ så kommer det att bli.

Nåja, jag får tänka på kungen. Han kommer ju spendera dagen med att ta emot blombuketter från barn han inte känner. Sjukt tråkigt sätt att spendera sin födelsedag. Jag är nog hellre vid en eld på skånska landsbygden och säger vackra saker. Och korven, glöm inte den råa korven!

Tjenare kungen!
Foto Peter Knutson Kungahuset.se.

 

(16)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar