Annons
Annons

Hårfint

Mitt hår alltså…en ständig källa till hopplöshet. Jo, det var nog det ytligaste jag sagt idag, men det är sant. Om jag sparar ut håret, så lägger det sig i stripiga testar och Lilla My-tofs är det enda som funkar. Felet är bara att den tofsen inte går att kamma ut sen.

Annons

Om jag klipper page, så är den plötsligt axellång, hänger i ögonen, börjar stripa sig och ser ut som sju svåra hår.

Om jag klipper det riktigt kort, så växer det som ogräs och måste underhållas, stylas och fixas…och pardon my French men ain’t nobody got time for that. Eller pengar för den delen. Att klippa sig kan ju kosta upp mot en tusing. Jag har en kompis som kan klippa, men jag kan ju försketan inte utnyttja henne en gång i månaden. Vi hinner ju knappt ses och sucka/hurra över livet, hur kan jag då avkräva henne klipptid?! Mediapappan är också duktig på att klippa, men han är liksom ingen expert…och mitt hår behöver expert.

Kolla barret, fy tusan!

Så för första gången på flera år, ja vi snackar ÅR, har jag varit hos frisören. Åh vilken grej! Jag hittade en frisör som inte ligger inne i innerstan med en sanslös lokalhyra och därmed kostade så att vi inte käkar gröt ikväll. Det var fantastiskt! Hjärups klippstuga, för alla er som bor i Malmö-Lundregionen. Hett tips! 390 spänn och så.himla.duktig! Mitt hår har helt plötsligt blivit en frisyr! Jag har inte grå/bruna stripor som hänger i ögonen utan känner mig lite ball. Dessutom kan jag dra en hand genom håret och då lägger det sig snyggt.

Jag är så glad! Jag har en frisör, en egen! En såndär frisör som pratar om allt mellan himmel och jord, som klipper håret helt taggigt, så att det lägger sig helt snyggt. Jag kommer aldrig fatta den konsten, men ikväll är jag så himla glad. Imorgon ska jag gå och dra handen genom håret hela dagen och bara känna mig fin.

Kolla! Snyggt ju!

Alltså, kära läsare, jag fattar ju att detta egentligen är fullständigt ointressant. Ok, prästen har klippt sig, vem bryr sig?! Nej, nej! Ingen behöver bry sig det minsta, jag är bara så himla glad, för att jag för en gångs skull på riktigt känner mig fin. På riktigt! Jag vet ju att jag är rätt lagomt normsnygg, men bland behöver man ju liksom skina till lite. Som småbarnsmamma är det ju inte så ofta det händer. Jag tvekar ju inte ett ögonblick när det handlar om att göra något som gör barnen glada, men det är extremt sällan jag kan tänka mig att lägga samma tid och pengar på bara mig själv. Jag behöver jobba på det, att faktiskt värdera mig själv rätt rejält mycket högre. Jag är så jäklans värd att få känna mig fin. Det är ju bara yta säger någon. Jovisst, jag vet. Men insida och utsida måste stämma överens, annars funkar inte jag. Men är du så osäker på dig själv? Nope, inte det minsta, det har varken med utseendehets eller osäkerhet att göra. Jag vill bara få känna mig snygg, enligt min egen definition och känsla.

Tänk, det är varken enklare eller svårare än så!

Godnatt!

(24)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar