Annons
Annons

Hemlängtan!

Det var en gång en Prästmorsa som satt på ett kontor. Hela förmiddagen hade hon varit i kyrkan och redat människor fram och tillbaka. Som en flygvärdinna hade hon pekat och pratat med ett leende på läpparna.

Annons

Nu var hon ganska trött. Kontoret kallade. En del saker hade blivit liggande i veckan och det är ju bättre att göra dem nu än att ta hem jobb på sin lediga dag, resonerade den kloka Prästmorsan. Jag kunde åka hem innan kvällens gudstjänst, men bensin är så dyrt och så dåligt för miljön…det är bäst att stanna och fixa färdigt.

Sen såg Prästmorsan en bild på sitt skrivbord. Tre par bruna ögon tittade på henne från bilden, två små barn och en stilig man. Då ville Prästmorsan gråta en skvätt. Hon tänkte på små händer som liksom alltid lyckas vara kladdiga. Hon tänkte på ett babblande och snickesnackande om allt mellan himmel och jord från en snart sexårig besserwisser. Hon tänkte på den råa jargongen två äkta makar emellan. Åh, vad hon längtade hem! Åh, vad hon ville lägga hela snusbudgeten på bensin och smutsa ner varenda kilometer längs motorvägen, bara för att kunna komma hem och vara lite mamma-irriterad, sådär som mammor är.

Kom heeeeem!!!

Nu var Prästmorsan på gränsen till tårar. Inte för att hon inte älskar sitt jobb, utan för att precis just då så kändes det som att hon aldrig någonsin skulle se sin familj igen. Ja, så dramatiskt var det såklart inte, men känslan, gott folk, känslan. 

Hon tittade en gång till på skrivbordsbilden av den leende familjen. Deras ögon manade henne att komma hem. Allt gick på en sekund. Hon smällde ihop datorn och stegade rakt ut till den röda lilla bilen. Rakt hem, kosta vad det kosta vill!

När hon kom hem hade ett barn åkt med mormor och morfar till sin gymnastikträning och ett annat barn låg och söndagssov.  Två rostmackor med extra ost och snusa ett sovande barn i nacken. Klart värt det det. Värt alla bensinpengar i hela världen!

(42)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar