Annons
Annons

Hur barn blir till…

Nej, nej – ingen behöver bli orolig! Jag är så ogravid som någon bara kan bli. Och tänker förbli precis så ogravid. Den som säger åh ja, när du minst anar det så kommer suget efter en trea får en smäll. Det kommer inte bli fler. Punkt. (och förklaring här)

Annons

Dock närmar sig barnens födelsedagar, vilket ju är lika spännande varje år. Det är mycket räknande av dagar och önskande av möjliga och omöjliga presenter. Och ju äldre de blir, desto mer frågar de om sin egen tillblivelse. Eftersom de är 2000-talskids, så har de full koll på ägg och spermier och att snoppen och snippan måste träffas, men man kan också få barnet i magen på sjukhus. Det är en skön tid vi lever i, där inga orimligt stora fåglar kommer med bebisar i tygpåsar och alla kroppsdelar har någorlunda rimliga namn. Vi behöver ju liksom inte ljuga för barn 2018. Så själva tillblivelsen är vi redan igenom.

Idag blev dock middagens samtalsämne hur det gick till när vi fick reda på att mamma hade en bebis i magen. Det är fint att barnen börjar bli så stora att det går att berätta att det inte var så enkelt med Storebror, att vi försökte mer än ett år att få honom och hur glada vi blev när vi fattade att han skulle komma. Och hur kompisar kom med tårta och vin (som barnamodern inte fick dricka) och att vi firade med att spela TV-spel. 

Och att Lillasyster annonserade sin ankomst samma dag som barnens farfars begravdes, så att en sorglig dag ändå blev ljus och glad. Gör det väldigt ont att ha så stor mage med en bebis i? undrade nästan-fyra-åringen. Och det är lite svårt att förklara foglossning och sammandragningar, så jag svarade att ja, det kan göra lite ont att gå och hon köpte den förenklingen. Och alla lyssnade och pratade och vi var överens om vilken tur vi har haft som fått varandra till familj. 

Jag gillar er alla tre i familjen sa den där kloka nästan-fyra-åringen senare i tv-soffan. Och vi andra kunde ju bara hålla med. Vilken tur att vi fick varandra, vi fyra. Vilken tur att det tog så många försök att få Storebror, för vi ville ju aldrig ha någon annan. Och vilken tur att Lillasyster istället fastnade på första försöket, för vi ville ju aldrig ha någon annan än henne heller. Vilken tur att vi är vi, att vi är så olika, så lika, så tjuriga, så glada. Vi hör ihop, vi som träffades och ni som kom lite senare.

Snart är det födelsedagar, snart firar vi att vi blivit rikast i världen – två gånger om!

(25)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar