Annons
Annons

Imse vimse spindel

Vi klippte häcken. Man måste ju det. Vi tillhör kategorin människor som klipper häcken, inte för att ha en snygg häck (hehe), utan för att man får vite och skadestånd och sånt tråkigt och dyrt om man inte gör det. Sikten på gatan ska vara god och man ska kunna komma fram med rullator och sånt. Då kan Öhmans halvdöda thujor inte vara stoppkloss.

Annons

Så ut med alla power tools huset kunde uppbringa för ändamålet.

Jaja, nog om det. Att klippa en häck är ju inte så himla dramatiskt. Hela historien börjar sen. Efteråt.

Vi skulle åka till tippen med allt det klippta. Så in med alla säckar i bilen, som genast fylldes av en doft av barrskog. Tro det eller ej, men det är inte så jäkla rogivande. Det är som om någon stoppat in fem tusen wunderbaums i bilen och sedan sprayat utedass-luktegott som extrakrydda. Fy fasen!

Jag valde att googla tippens öppettider efter att vi hade lastat in säckarna. Ja, ni fattar ju. Tippen hade stängt. Ja, vi hade kunnat åka till en annan tipp. Nej, det fanns inte ork till det. Vi behövde dessutom handla mat och få i barnen något ätbart  och Stian ska skuras och locket läggas på brunnen…

Så in med hela familjen i bilen, tjofftjoff! Handla, handla, åka, åka, fixa, fixa! Allt i en bil som alltså stank utedass-luktegott.

Plötsligt blev Mediapappan helt vit i ansiktet. Sen tittade han bakom sig och blev helt grå i ansiktet. Sedan började han panikandas och skratta samtidigt, som ett frustande ljud. Barnen skrek, skrattade och pep. Jag, som körde bilen fattade ingenting. Vad höll de på med?

Jo, ut ur säckarna hade häckens alla hyresgäster tittat fram. Små, små spindlar satt i hela biltaket. Små, små larver hängde i små luddiga fibertrådar och undrade varför den sköna tillvaron i den mörka häcken plötsligt blev massakrerad av en krigsmaskin i häcksaxformat. 

Full panik i bilen. Ingen gillar smådjur. Vad de där smådjuren egentligen skulle kunna göra mot oss är oklart, men det är ju ondskefullt med åtta eller sex pyttesmå ben som närsomhelst skulle kunna börja krypa på dig.

Jag pressade gasen mer än vad som egentligen är lagligt. 15 minuter senare var vi hemma. Alla flydde spindelbilen. Ingen gjorde något åt saken. Säckarna stod där de stod, hela natten. Tippen öppnade 09.00 dagen efter. Jag körde dit. Ensam. Nej, inte ensam, femhundra spindlar och larver var med mig på färden. Jag ville gråta hela vägen dit, men roade mig med att vifta bort spindelnät från ratten och fokusera på vägen.

När allt klipp var slängt, så var djuren också borta. Så sjukt! Var tog de vägen? Gick de av på tippen? Det tog mindre än sju minuter att tömma säckarna. Har femhundra spindlar på riktigt gått i en liten parad ut genom den öppna bakluckan? Har femhundra larver larvat sig ut på samma tid?

Imse vimse spindel klättra ut ur bil’n, ut genom dörren -som omkörningsfil’n. Ut kom ock larven med sitt kompis-crew, Imse vimse spindel – f*ck you and you and you! 

De inringade är alltså bara ett litet, litet fåtal…

 

(9)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar