Annons
Annons

Mor, lilla mor, vem är väl som du?

Mors dag!

Jag vet att det är en komplicerad dag för många. För att relationer är svårt, för att livet far fram med oss, för att livet tar slut. Många struntar i att fira mors dag för att det mest är ett kommersiellt jippo, andra struntar i att fira av solidaritet med de vars mammarelationer är trasiga.

Annons

Vi firar ofta inte alls eller väldigt lite, på grund av att morsdag alltid är en söndag i maj. Gissa hur mycket en prästmors jobbar en söndag i maj – exakt, rätt mycket. Tills nu – i år har jag ledig mors dag!

Men jag tänkte ta tillfället i akt och hylla min egen mamma lite. För hon är typ den ballaste jag känner. Hon har aldrig varit någon bullmamma och har själv inte heller någon bullmamma till mamma och dessa kvinnor har således inte heller fostrat någon bullprästmorsa. Istället har jag under hela min uppväxt sett kvinnor som kombinerat arbetsliv med familjeliv utan att tveka. Om någon har ifrågasatt långa dagar eller tidig förskolestart, har hon med höjda ögonbryn bara svarat något syrligt tillbaka. Nej, det fanns aldrig bullar i frysen…men det fanns alltid ett driv och ett jävlar anamma som jag väljer över bullar alla dagar i veckan! (och alltså, jag fick ju bullar då och då ändå…)

Fyra generationer – mammor, superkvinnor, powerladies! Tre av dem är mina förebilder power….och en är jag, fostrad till superkvinna av superkvinnor.

Vi tycker inte alltid lika, ibland kan vi vara rejält oense om något… ibland blir jag fed up med berättelser om var den-och-den bodde på 70-talet och att den-och-dens hus nu är renoverat eller hundra andra saker som jag inte ork trycka in i hjärnan. Mn vet ni vad, då kan jag säga det. Eller sluta lyssna.

Nu när jag är vuxen, finns hon bara ett telefonsamtal bort. Förra söndagen startade inte bilen (nu har den nytt batteri). Ett telefonsamtal senare står hon där. På tisdagen, när bilen fortfarande var på verkstad, stod hon utanför dörren 08.00 redo att skjutsa barn och barnbarn till dagens aktiviteter. Små saker i vardagen, stora saker när det väl gäller!

Och det viktigaste av allt: Jag hade klarat allt själv. Med eller utan henne, med eller utan Mediapappan, med eller utan annan hjälp. För hon har lärt mig att klara mig själv. Andra människor är bonus. Jag skulle gråta blod om jag och Mediapappan plötsligt inte skulle leva ihop. Men klara mig? Absolut. Jag är fri och oberoende, för att det är så jag har blivit fostrad. Jag vet att många med bullmammor skulle kunna skriva liknande texter, jag tänker aldrig klanka ner på någon som fyllt frysen med bullar. Ni har fantastiska mammor och ni är fantastiska mammor! Jag vill bara säga detta: att för mig, att min mamma, fostrad av sin mamma, som i sin tur fostrats av sin mamma, så har det betytt allt att få veta att jag är självständig, smart och alltid klarar mig själv.

Jag kan bara hoppas att jag själv fostrar min dotter likadant, att hon på mors dag i framtiden kan säga att min mammas föräldraskap handlade mer om självständighet än en frys full med bullar. Jag klarar mig alltid själv, för att jag litar på att jag kan!

30 år efter förra bilden, fortfarande powermorsor!

 

(31)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar