Annons
Annons

När fjärde ljuset lyser…

Fjärde advent är Marias söndag i kyrkan. Hon har en vecka kvar till nedkomst. Många av oss vet hur hon mår. ”Josef, du får snöra mina sandalremmar, jag kan inte böja mig så långt!” följt av ett utbrott över hur förnedrande det är att hon inte ens kan ta på sig skorna själv.

Annons

En gång fick jag ett utbrott på min Mariaikon hemma. Eller inte på henne, utan på att allt kring henne alltid beskrivs så skimrande. Hon var faktiskt en småbarnsmorsa bland oss andra, även om det var minst sagt speciella omständigheter. Jag grävde ut kattsand ur en barnamun samtidigt som min stora gravidmage var i vägen och krampade i protest. Hon liksom tittade på mig och jag skrek ”Du, jag tror inte allt var så himla heligt hela dagarna hemma hos dig heller!” Det resulterade i en liten vers. Varsågoda, begrunda allt detta när det fjärde ljuset blänker!

maria

”Om du inte somnar nu, så skriker jag rakt ut så att alla grannar hör och de tycker jag är konstig och håller på att tappa det. Vill du det?”

Maria på ikonen, bärandes på sonen. Maria, får jag fråga, var han ibland en riktig plåga? Torkade du stundtals litervis med snor? Hällde han på golvet all sand ur sina skor?

Maria på ikonen, bärandes på sonen. Vaknade han på natten med sängen full av spy? Hur ofta kände du dig sådär fräsch och pigg och kry?

Maria på ikonen, bärandes på sonen. Fanns det dagar som ibland, tycktes handla mest om bråk? Om handtvätt eller läggdags eller annat vardagstråk?

Maria på ikonen, bärandes på sonen. Hade du en mammakropp? Höften vidare på bredden, för brösten inget större hopp?

Maria på ikonen, bärandes på sonen. Jag kan faktiskt inte tro, att en familj fastän så helig, alltid hade vardagsro. Men kanske bär ni nyckeln till det som är att vara sann: att titta på sitt kaos och säga ”MEN VI ÄLSKAR JU VARANN!”

 

 

(20)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar