Annons
Annons

Ossvit doesn’t live here anymore…

Vi skulle till stranden. Jag ville jättejättejättemycket, men egentligen var det en muta för att få med mig barn till affären. Affären är deras helvete på jorden och väl där så säljer de sina själar och dansar med Hin Håle själv. Väl ute ur affären, så blir de sig själva igen.

Annons

Ingen gillar således att handla tillsammans, men stundtals är det ett måste. Som idag. Och då mutade jag alltså inte bara med godis eller hotade med indraget dito, utan drog till med en hel jäkla utflykts-muta.

Alla jublade, affären gick över förväntan och få barn har varit så strandredo som barnen Öhman var idag:

Adonis d.y.

 

Den packningen, den outfiten…jisses – vad hände med en flaska saft i en icakasse?!

Med på färden var också en docka. Ingen baddocka alltså, utan en kreation i tyg med plastben och plastansikte. Varför dockan var med? Ärligt talat vet jag inte. Lillasyster kom ner med sin ryggsäck och konstaterade att hon packat docka och läppstift(?!) och således var klar för avfärd. Jag gjorde något lamt försök att ifrågasätta packningen, men insåg mitt underläge…

Vad sa du att dockan hette, sa du…?

Dockan packades snabbt upp ur ryggsäcken och fick snart bada. Dockans klänning åkte av för att hon skulle slippa ha blöta kläder. På dockans klänning stod Katie. Jag blir alltid lite misstänksam när antropromorfa leksaker redan har namn, så jag undrade om dockan verkligen hette Katie. Vad heter din docka, Lillasyster? Stenbit. Eller nej, Ossvit! Ok, men nu är Ossvit en uteleksak, hon kan inte vara på ditt rum nu när du har haft henne på stranden. Jag höll masken. Långt ner i magen tryckte jag skrattet. Stenbit? Ossvit?

Men nu ska Ossvit bli smutsig, så att hon måste bada sen! Jaja, jag lät det ske. Ossvits karriär som söt bebisdocka hade ju ändå nått sitt slut.

Jag lutade mig tillbaka, räknade till två om och om igen (sjukt stressande att vara förälder på stranden)….sen kom hon springande. Mamma, jag hittar inte Ossvit!!! Vadå hittar inte? Jag har ju sett dig hela tiden. Men jag grävde ner Ossvit och nu är hon borta! Grävde du ner…? Vad i…? Men hon måste ju sticka upp lite? 

Vi letade. Vi grävde. Vi gjorde alla möjliga CSI-undersökningar. Men ingen rosa plastarm sträckte sig mot himlen.

Sorgen lade sig tung över den långgrunda stranden. Så tung att vi fick gömma oss ett tag.

I tvättmaskinen snurrar en rosa klänning med namnet Katie broderat på bröstet.

Bara det…att Ossvit inte bor här längre…

Ps. Sen kom hon på att hon ju har en likadan docka hemma. Oklart vad hen heter, men uppenbarligen var tanken på den andra dockan nog med tröst…

 

(9)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar