Annons
Annons

Passar du i mallen?

Vi delar alltid in människor i kategorier, fack, boxar, kalla det vad du vill. Jag med och du med! Vi placerar oss gärna själva in oss själva i fack dessutom. ”Jag är sån och därför ser jag ut såhär, gör såhär, ungås med den eller den” eller rättare sagt ”Jag är inte sån och därför ser jag  inte ut sådär, gör inte sådär, umgås inte med den eller den”. Vi kallar det fördomar, vi kallar det generaliseringar, vi kallar det att dra alla över en kam och enas om att det är något negativt. Sekunden efter, så gör vi samma sak igen med nästa person vi möter på gatan. Jag tror att det är negativt, missförstå mig inte. Det vore bättre att alla bara fick leva sina liv utan någon påtvingad definition. Jag tror ändå att det är djupt mänskligt. Vi sorterar, helt enkelt. Gult i en skål, grönt i en annan och konstaterar nöjt ”De gula är inte gröna och de gröna är inte gula”. Det är när vi börjar sortera bort nyanserna bland färgerna som det blir problematiskt. Och när vi lägger värderingar i nyanserna. Det är då människor blir exkluderade, små, trampade på.

Annons

Igår var jag på något som kallas teologdag. Det är precis vad det låter som. Det är en dag då teologer samlas och är teologer. Vi lyssnar till föreläsningar som är intressanta och relevanta. Och vi minglar. Jiiiissses vad vi minglar – och sorterar. Från garderoben, till kaffet, till var vi sätter oss under föreläsningarna, till vem vi hugger tag i på lunchen – Vi sorterar. Självklart är det många kära återseenden, verkligt glada möten. Och visst är det mycket ”hugg tag i någon med hög status, så kanske någon som räknas får för sig att trycka din hand och läsa på din namnlapp”. Högstadiet? Njae, betydligt trevligare än så! Gymnasiet? Ja, som på gymnasiet (fast trevligare än gymnasiet också). Alla dras liksom med i ryggdunkandet. Jag suckar ofta över ryggdunkandet, men när någon börjar dunka min rygg, så smälter jag som smör och solar mig i coola gängets glans.

500 präster är ganska många, när de samlas sådär på samma plats.

500 präster är ganska många, när de samlas sådär på samma plats.

Under eftermiddagen igår, så tappade jag lite fokus (jag har inget fokus efter lunch – lunch med kaka. Jag tar två och slocknar). Så slog det mig att varenda man jag såg nacken på, hade rakat huvud, svart prästskjorta, kavaj och mörka byxor. Det var surrealistiskt. Jag hade verkligen aldrig tänkt på det innan. Varenda man såg likadan ut! Naturligtvis ledde det till att jag började titta på kvinnorna också. Vi är lite mer varierade, men tre tydliga kategorier utkristalliserade sig. Vid det här laget, insåg jag att jag var en stor spaning på spåren. Är det verkligen ingen som tänkt på detta innan?

Män: Rakat huvud, svart prästskjorta, kavaj, mörka byxor. Variant: Hästsvans.

Kvinnor:

Kategori 1. Skolflickan. Pannlugg, blå/grå prästskjorta, anteckningsblock (med tygpärm), stickiga strumpbyxor. Variant: Tunna tuschpennor i olika färger, för olika typer av anteckningar. Säger: ”I år ska jag fasta från Facebook”

Kategori 2. Karriärkvinnan. Långt hår i frisyr, gift med näringslivsman, naglar, designade silversmycken, gångstil som osar världens självförtroende. Variant: Gift med kvinna i kategori 1 eller 3. Säger:  ”Men lilla gubben” till gubbar i kyrkan som tar sig själva på för stort allvar.                                                                

Kategori 3. Fucking Åmål. Kort hår i asymmetrisk frisyr, för mycket kajal, vulgära örhängen, gympaskor året runt. Variant: Runda glasögon, keps. Säger: ”Fan, rödvin”

Men väx upp! Du är 20 år äldre än konfirmanderna bakom dig, men du klär dig som om de vore dina polare...

Men väx upp! Du är 20 år äldre än konfirmanderna bakom dig, men du envisas med att se ut som om du vore deras polare.

Jag är numera självutnämnd och självkrönt drottning av generaliseringar, men ni måste förstå hur jag fick kväva våldsam fnissnödighet när jag blickade ut över rummet och såg 500 präster som var och en på sitt vis passade in i någon av dessa kategorier. Det är med stor kärlek, humor och kollegial lojalitet jag skriver detta. Det är fint att vi är olika och det är fint att vi är så förutsägbara. När jag tittade på mina egna gympaskor, pillade ut kajalkladd ur ögonvrån och puffade upp håret på ena sidan, så var det fint att få vara en nyans av många fina färger (på insidan, i princip alla var svartklädda…) Och till varenda prästvigd kvinna som läser detta (ni är en del, har jag förstått): Låt aldrig en raljerande kollega definiera er i en blogg. Ropa ut från predikstolen: JAG PASSAR INTE IN I NÅGON AV KATEGORIERNA. SLUTA GENERALISERA, DIN ILLOJALA SKITKOLLEGA!

Men hörde du inte vad jag sa?! Väx upp!

Men hörde du inte vad jag sa?! Väx upp!

Hur ser det ut på ditt jobb? Jag vägrar nämligen tro att präster är enda yrkesgruppen där detta sker. Jag är helt och fullkomligt övertygad om att alla – alla– gör liknande sorteringar. Vilken kategori är du?

(31)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar