Annons
Annons

Prästmorsans lifehacks, del 1. Mutbrott

Lifehacks! Alla har dem. Små (och stora) tricks för att få vardagen (och högtiderna) (och alla andra tillfällen) (alltså livet) att gå ihop.

De senaste veckorna har morgnarna varit ett rent helvete. En hel familj som inte har vett att gå och lägga sig, ska upp mitt i det mörkaste mörker och försöka få till en morgon som gör att resten av dagen flyter på någorlunda smärtfritt. Vett att gå och lägga sig? Ska inte föräldrarna se till att barnen gör det? Jo. Och  det gör vi. Med lock och pock och tvång och gullegull och rutiner och löften och tre hundra andra (extremt) pedagogiska och (extremt) icke- pedagogiska metoder. Lik förbannat hörs det steg i trappan vid 21.00 för att någon 1. Vill ha en kram (Bullshit, barnet vill bara inte gå och lägga sig). Kramar delas ut. (såklart!). 2. Vill ha vatten (Bullshit, barnet vill bara vara uppe längre). Vatten delas ut. 3. Vill berätta något fullständigt irrelevant som hade kunnat vänta tills morgonen (se bullshit ovan). Lyssnande föräldraöron lyssnar på saker som Kommer du ihåg att vi hade katter när vi bodde i Göteborg? Ja, det kommer jag ihåg. Gå och lägg dig nu. 

Annons

I alla fall. Helvetesmorgnar.

De senaste veckorna har alltså bestått av sura barn som vägrat gå upp ur sängen, vägrat klä på sig, vägrat borsta håret, vägrat ta på skorna, vägrat gå till bilen etc etc…

Idag var inget undantag. Jag masade mig upp, fullständigt knockad av novembermörker. Genast insåg jag att barnen tänkte fortsätta sova. Jag gick ut i köket, knäppte på kaffebryggaren, klädde på mig och började ropa på barnen Öhman. Fick bara muttrande till svar. De tänkte minsann inte gå upp.

Då hände det.

Då slog det mig.

Då såg jag den röda burken på diskbänken.

Alla barn som stiger upp nu får en pepparkaka!

Plötsligt hade jag en liten tös, som sovit hos mor och far, på golvet framför mig. Lika plötsligt hördes snabba fötter, som en liten hjort, i trappan och det stod en liten gosse bredvid sin syster.

Jag fortsatte försöka, för att se om framgången skulle hålla i sig.

Alla barn som klär på sig själva får en pepparkaka till!

Nu blev det fart! Gårdagens kalsonger slängdes på mattan, nattlinnet åkte i backen fortare än någon kan säga…ja, vad som helst egentligen. Snabbt gick det!

Var det särskilt bra föräldraskap? Antagligen inte. Struntar vi högaktningsfullt i det? JA! Var det effektivt? Mycket! Kommer det att användas igen imorgon? JA! Och sen? Jo, sen börjar julkalendern på TV och erfarenheten säger att barnen ser det som skäl nog att stiga upp.

Men pepparkakan kommer att användas igen, ju närmre jul vi kommer desto bättre.

Åh vad jag älskar mutor. Det är min bästa gren i föräldrar-OS. Guldmedalj i muta – all day, every day!

(40)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar