Annons
Annons

Prima ballerina

Mamma, när ska jag börja på dans? Efter jul, Lillasyster. När är det? Tja, det är XX veckor kvar. Är det imorgon? Nej, det är XX veckor var. Det betyder att det är XX fredagsmys/lördagsgodis/annat roligt (ink jul) innan dansen börjar. Då ska jag ha klänning! Som balett! Ja, fast det har man nog mest när man visar upp balett. Man tränar dans i typ strumpbyxor, alltså träningskläder och någon dansdräkt. Vi måste kööööpa det! Jajajaja, köpe å köpe, e de di enda du tänker på? (Prästmorsan förvandlas ibland till Emils pappa när inköp diskuteras)

Annons

Ersättning för balettskor, rosa sneakers.

Ovanstående samtal har utspelat sig ungefär fyra gånger i veckan sedan september. Till allas stora lättnad startade danskursen idag. Danskläder införskaffades. Problemet är att Lillasyster är ett mycket litet exemplar av arten homo sapiens. Hon fyller fyra i april, men drar fortfarande storlek 92 centilong (fast mer och mer 98, rena jätten!) och 22 i skor. Detta innebär att hon räknas som bebis av modeindustrin. Och modeindustrin räknar inte med att bebisar dansar balett…vilket de ju har fullständigt rätt i. Bara det att vår ”bebis” är en kavat nästan fyraåring som satt sig för att dansa balett och då förväntar sig att hennes vuxenvärld då ska ordna det åt henne. Vilket vi ju såklart gör. Vi säger vuxna saker som så bra att barnen har aktiviteter där de rör på sig! och ja, nu har det blivit för mycket iPad. Mest vill vi ju skratta åt när barnen gör gulliga saker. Jojo, klart det är bra att de rör sig. Men mest är det ju skönt att någon annan vuxen en timme i veckan tar hand om allt studsande upp och ner.

Dagen D inföll. Vi vaknade tidigt. Lillasyster skrek att hon ville ha gröt. Prästmorsan skrek att det hade vi inte tid med. Nja, skrek gjorde jag väl inte. Någon slags föräldramognad har jag ändå utvecklat och skriker därför bara när de dunkar huvudet i min haka vid hoppkram samt när det pillas på allt i affären. I alla fall kom vi iväg med macka (jag vann!) i magen, väska på ryggen och dans i benen. Och allt var fantastiskt!

Balettfröken är en pensionerad ballerina från Polen. Inget barn stryks medhårs. Allt leks fram, men det daltas inte med någon. Det är rätt befriande faktiskt. Hon är ju såklart mjuk och rolig med barnen, men det är balettdisciplin. Lillasyster köpte balettdisciplin direkt. Häl, tå! Näsan mot spegeln! Bygg en fisk och bubbla ner! 

 

Nu är vi nerbäddade. Djupt ner i sängen ligger vi i feberångor. Nämnde jag att allt ovanstående genomfördes av sjuka föräldrar? Inte? Jo, men så var det. Lösning? Att ropa ut vi åker till biltema och köper varsin liten leksak. Alla jublade. Det köpte oss säkert 10 minuters lugn och ro i sängläge. Jo, det var onödiga inköp. Fast nödvändiga. Inte för att de behöver mer grejer, utan för att vi behövde vilotid.

Mediapappan fick också en liten leksak, en nästrimmer. Kul. Prästmorsan fick en kopp kaffe. Kul.

…och 10 minuter är ju mer än 0 minuter. Att vara glad för det lilla. Nästa lördag kör vi igen. Häl, tå, häl, tå!

(10)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar