Annons
Annons

Semester, semester, semester

Två saker har hänt de senaste dagarna

Ett: Min telefon har åkt runt-å-runt-å-runt och sköljts med litervis av vatten. Ja, jag har alltså tvättat den. Är någon förvånad? Inte jag heller. Glaset på telefonen byttes för några veckor sedan och tre dagar senare, fick någon för sig att ringa samtidigt som jag höll potatis i ena handen och bananer i den andra…och då var det kört igen. Och sedan tvättmaskinen. Jag känner någon slags ovilja mot att ha telefon. Vem har betrott mig med det? Det är ju dyra saker!

Annons

I väntan på ny telefon, så letade jag upp en gammal i gömmorna. En sån som borde ha lämnats in till återvinning, men som blivit en fast skräpinventarie i en fönsterkarm. En av anledningarna till att den byttes ut var att kameran var sönder. Alltså, jag har ju bjussat er på skiftande bildkvalité många gånger här i bloggen, men nu tar det liksom priset. Kolla liksom:

Utmärkt tillfälle för mig att börja använda stora familjekameran istället…sista gången ni utsätts för denna bildkvalité. Lovar!

Två: Vi har åkt till landet! Nu mår vi! Nu lever vi! Nu är det semester! Ni ser ju bilden däruppe hur fint här är. Det är ett riktigt paradis. Allting blir liksom enklare, i många olika bemärkelser. Enklare som i att detta är platsen där jag bara kan andas och vara. Enklare som i att det liksom inte går att tvätta telefoner eller hitta wifi. Det är stressande till en början och skönt efter bara ett litet tag.

Nu kanske någon börjar undra hur mycket cash den där Prästmorsan egentligen sitter inne med. Hur fasen har hon råd att ha en sommarstuga vid havet? Njae, det hade hon inte haft råd med om det inte hade varit för hennes mormors föräldrar som köpte huset på 30-talet. Och mot dem är jag så vansinnigt tacksam. De visste ju inte vad de ger oss nu. 

Utan TV, utan wifi…

Så vi går vid havet, tittar på stenar, leker strandlekar, 3-årstrotsar på stranden, äter glass, lagar mat på en gammal kockumsspis (jag älskar den, vi är kompisar, den spisen och jag) och spelar spel…Just det, spelar spel…om och om igen. Vissa barnspel är roliga. De flesta barnspel tar ca 10 minuter att spela. Här i sommarstugan finns dock varje förälders mardröm – Sneaky pirates. Herreguuuuud, vilket tråkigt spel. I korta drag går det ut på att samla piratmynt. Fine, det köper jag. I långa drag, så tar det MINST EN HALVTIMME ATT SPELA. Om och om igen ska vi vandra runt den där jäkla piratön och samla och samla och samla. När det gått 25 minuter, så börjar varje vuxen fuska. Det spelar ingen roll hur hög moral den vuxne än har, fusket är nödvändigt för att spelet någon gång ska ta slut. Mynt smygs ner i skattkistan, som egentligen skulle till vinstpotten i mitten, snurran som avgör hur många steg man får ta stoppas lätt med ett finger för att rätt antal steg ska visas och så vidare. Varje vuxen som spelar det, hittar liksom sitt eget knep. Av nöden krävt. Risken finns att varje vuxen faller död ner av tristess annars. Punkt.

Det tar seriöst aldrig slut. Bild: Sebastian Öhman

Hörni, så värst mycket mer händer liksom inte. Så himla skönt! Nu ska det ordnas sommarlovsfrukost!

Ps. Nu har många läst att vi inte är hemma. Det innebär inte att det är ok att bryta sig in i vårt hus. Våra dyra äppelsaker har vi med oss och så mycket annat finns inte att stjäla i vårt hem. Det är dessutom larmat och grannarna har stenkoll. Så, utan bli otrevlig – låt bli att gå in i vårt hus (det tror jag ju inte att just du skulle göra, men du fattar…)

(0)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar