Annons
Annons

Skaka rumpa

Mediapappan har en mystisk mage. Mystisk är nog inte rätt ord. Katastrofal är ett bättre ord. Han har varit igenom varenda behandling som finns för olika tillstånd, men inget har hjälpt. Uteslut lök! Inget händer… Ät bara fermenterad ingefära! Inget händer…  Uteslut allt som är gott! Inget händer… Här är piller! Inget händer…Du har IBS!  Nej, det har jag uppenbarligen inte….

Annons

Efter sju år av en vårdapparat som stått och sagt men du ser ju helt frisk ut, dina värden är jättebra! så kan det möjligtvis, eventuellt, kanksekanskeskanske så att han nu faktiskt blir tagen på allvar.

Idag var han, för andra gången, på koloskopi. Det är ett fint ord som betyder att få en kamera i rumpan, filma i Mumindalen, Kodak i daimkrysset... Jag är ju anhörig och ser allt på nära håll, men jag kan liksom inte ens tänka mig känslan av den förnedringen. (Jag har för övrigt hans tillstånd att skriva om detta). Dessutom gör det ont. Men då blir Mediapappan glad, för det innebär statlig narkotika intravenöst. Sånt gillar han.

Han inledde starkt med att klä sig som barnen i Dagens visa, alltså barnprogrammet från 80/90-talet där barn i röda tröjor sjöng visor. Han tänkte sig att det kanske skulle väcka moderskänslor hos proktologen och att hon då skulle bli mer ömsint om hans ändalykt. Det gick sådär.

Hej jag heter Sebastian och jag ska sjunga Du ska inte tro det blir sommar…

Efteråt beskrev han det som att man hoppas ju att de ska behandla en som när man klär på en bebis för första gången och tror att bebisen ska gå sönder om man böjer på benen, men sen är det som att de klär på en treåring istället…du vet, man vet att inget går sönder så man bänder och sliter för att få på kläderna…så är det, de borde tänka att de klär på en bebis istället!

Jag lämnade av honom i soffan med hamburgare (efter 24 h fastande) och med blodet pumpande av statliga droger. I bilen berättade jag för barnen om att pappa hade fått medicin på sjukhuset och att han nog fortfarande skulle vara väldigt trött när vi kom hem. Inte konstig i huvudet, men väldigt väldigt trött (hade han varit konstig  i huvudet hade barnen givetvis hållits undan). Barnen, som annars låter som en skenande elefanthjord, tassade in i huset och ställde sig vid soffan som i en filmscen från ett sanatorium där far ligger för döden. Stackars pappa viskade de.

Mediapappan gick upp, hämtade sitt täcke och la sig i köket(!) istället. Prästmorsan tyckte att det var ganska trevligt med en karlslok på golvet och återgick till lasagnetillverkning.

Sen åt vi lasagne som Prästmorsan hade saltat efter behag och mådde fint. Tänk att vi får bo i ett land där man kan få en kamera upp your butt alldeles gratis, som en present av sina fellow skattebetalare. Grattis kompis, du får en kamera av alla oss andra som betalar skatt. Du måste förvara den rätt, ja i rumpan alltså, men ändå – en kamera. Vem vill inte ha en kamera?! Varsågod!

…Tack? Eller nåt…

(13)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar