Annons
Annons

Skit i traditionerna!

Ni vet folk som blir arga när det dyker upp semlor runt jul. Och när semlorna heter semlor och inte fastlagsbullar eller tvärtom. Och när fastlagsbullarna tar formen av semmelwraps eller semmelprinsesstårtor eller semmelkanelbullar eller semmelpizza eller semmelburgare eller semmelspagettiochköttfärssås (nästa års trend? Minns var ni läste det först!). I alla fall, ni vet folk som blir arga på det. Jag är ingen sån människa. Jag hade lugnt kunnat sätta i mig en Gustav Adolfs-bakelse i september eller en pepparkaka i maj. Sen äter jag gärna, mer än gärna, den traditionella maten även på den traditionella dagen för respektive maträtt/bakverk och då känns det såklart lite extra speciellt.

Annons

Mycket av min inställning till detta beror på små röda djur. Kräftor kokta i öl, dill och salt är mitt standardsvar på frågan om du bara fick äta en sak resten av livet, vad skulle det vara? När jag och Mediapappan träffades, så åt vi kräftor hela året. Ofta. Och då menar jag inte lyxiga havskräftor köpta över disk, utan de fyrkantiga paketen kinesiska/turkiska flodkräftorna med den mycket distinkta smaken av sensommar. Mitt i vintern är det snordyrt, så då händer det inte så ofta, men så fort midsommar reats ut i butikerna, så tas det lite trevande in några paket som sakta men säkert sjunker i pris ju närmare augusti vi kommer.

Mat som går att leka med! Mat som går att kladda med! Kräftor är den idealiska barnfamiljsmiddagen!

Så, mot alla regler och reglementen hade vi kräftpremiär idag för sommaren 2017. Jag tröttnar liksom aldrig. Salt mat, ölig mat, dillig mat, mat som får ätas med händerna och lekas med – vad kan gå fel?! När mina föräldrar sedan ställer till med kräftkalas i augusti, så blir det själva högtiden. Och för mig har kräftorna inte förlorat något värde. Det är ju bara ytterligare ett kräfttillfälle! Då det dessutom slås på stort med snaps, roliga hattar, lyktor och efterrätt. Som barn gav jag just det kalaset namnet kräfteafton för att riktigt understryka att kräftkalaset för mig hade lika stor högtidstyngd som andra aftnar.

Majonäs på. Alla sätt är bra…typ.

Jag har inte så mycket till övers för tillbehör när det kommer till kräftor. Att slänga ihop diverse pajer är väl trevligt, men seriöst…kräftor, bröd och smör, vem behöver paj? Smör och majonäs kan jag sträcka mig till. De tar ju liksom inte fokus från råvaran.

Sörpla!

Så nu sitter jag här med läppar svullna av salt och händer som kommer lukta kräftor i tre dagar och mår som en drottning. Som en kräftdrottning. Varför vänta på kräftdrottningen till augusti när det går att sörpla, knäcka, sörpla lite till och bara ha det gött?

Som sagt, mat som går att leka med!

Förresten, det där om de olika varianterna av semlor… glöm min spaning om semmelspagettiochköttfärssås. Semmelkräftan, that’s new 2018. Minns var ni läst det först!

Kräftikräfti!

(7)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar