Annons
Annons

The breakfast club

Förra måndagen, när barnen lämnades på förskolan, var Storebror lite gnällig. Han hade hellre käkat hemma, helt enkelt. Jag hade uppgifter att skicka in till skolan, förskoledagen skulle precis börja och tja, det hade liksom inte funkat att vända i dörren. Men mamma, någon gång kan vi väl äta frukost på café?! Ja, det är väl klart vi kan det, lovade jag högtidligt. Nästa måndag gör jag plats i mitt pluggschema! 

Annons

Alla var glada! Alla glömde bort det i samma ögonblick som fönstervinkningen var avklarad.

Nej. Inte alla.

06.30 imorse flög en liten Storebror upp ur sängen. Idag ska vi äta frukost på café! Ska niutbrast Mediapappan från morgonsoffan, med munnen full av havregrynsgröt. Just det! Ja herregud, det lovade jag ju! ropade en rätt trött Prästmorsa från sängen.

När man lovar ett barn något, så måste man hålla det. I gymnasiepsykologin lärde jag mig det för första gången. Barnet blir kriminellt annars! stod det i skolboken Psykologi A. Nej, det gjorde det inte, det har jag absolut ingen källa på. Men typ. Sen lärde jag mig det en gång till i religionspsykologin på universitetet. Barnet söker sig till sekter och kulter annars! stod det i kurslitteraturen Religionspsykologi 1 &2. Nej, det gjorde det inte och jag har ingen källa på det heller. Men typ. Barnet får en ledsen klump i bröstet säger det rationella (?) föräldraskapet och ringer således barnets förskola 07.00 och förklarar läget.

Sagt och gjort. Frukostklubben sammankallades till frukostmöte.

Självbilden var denna:

Såklart! (följer såna där krångliga regler och lagar och meck som man måste på internet. Bilden är en gratisvariant och återfinns på http://www.clker.com/clipart-259554.html)

Verkligheten var denna:

Soundtracket i huvudet var denna: 

Äventyret började.

Storebror ville bestämt äta frukost i den affären där jag fryser och det finns en bil. Jag fattade först ingenting. Var kunde han mena? Han har aldrig varit hos en bilhandlare. Och i vilka affärer är det kallt? Sen slog det mig. En gång i vintras fick de en bulle i förbutiken på Coop. Nej! skrek jag inte rakt i hans ansikte, för så gör man inte. Tanken på att sitta i förbutiken och äta frukost med travgubbarna var dock det sista jag ville. Inte för att det är fel på ostmacka, bryggkaffe och travgubbar (tvärtom, jag kan vara lite avundsjuk på deras gemenskap)…men ändå alltså… Frukost på café får ju ge lite högre utslag på mysighets-ometern. Dags att lära barnen lite cafékultur! De har ändå en mamma som spenderade 3/4 av sin gymnasietid framför en och samma kopp kallnande kaffe på ett och samma sunkmysiga hak.

Vi hamnade på något supertrendigt. Med supertrendigt menar jag:

  • Designade höga stolar med halvt ryggstöd
  • Mossa på väggen. I en tavla. 
  • Latteart

    Ja, jag drack en klunk innan jag fotade. Totally messed up my latteart.

  • Mackor med ost och skinka för femtio spänn
  • Personal som säger tja, tjaaaa!  på stockholmska när man kommer in.

Tjena! blev mitt högst otidsenliga svar på tja, tjaaaa! 

Jag slås ibland av hur hopplöst otrendig jag är. Jag tyckte mosstavlan var rätt ball. Sen tänkte jag på fuktskadorna i parketten som osvikligen hade uppkommit vid vattning, om jag ens försökt mig på att ha en sån tavla hemma.

Jag gillar bryggkaffe med mjölk. Jag blir inte gladare av en blomma i mjölken. Inte ledsnare heller. Jag vill bara ha kaffe i en kopp. Insikten att min lilla frukostklubb gjort sig bättre i förbutiken med travgubbarna var hård, men faktiskt inte smärtsam.

9.15 trillade vi av de trendiga stolarna, sjöng Törnrosa var ett vackert barn och sprang tre varv runt två studenter med dyra datorer som tittade på oss som om vi kom från en annan planet. Om femton år bor du också på den planeten, trendstudentfucker! sa jag inte, utan muttrade en ursäkt.

Ha en riktigt fin daa–aahhhg! ropade den trendniga expediten på stockholmska. Du, detsamma, du! svarade jag på orimligt bred skånska.

And I said, ”What about Breakfast at Tiffany’s?”
She said, ”I think I remember the film
And as I recall, I think we both kinda liked it”
And I said, ”Well, that’s the one thing we’ve got”

Nån sa nån gång att jag var lik Audrey. Nån ville antagligen bara ragga lite. Det funkade inte.

 

(14)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar